Igår träffade jag Mikael och Elinor som driver Song. Förutom att ha trevligt och diskutera kinesisk tekultur hade jag en baktanke att kunna bli av med lite te, jag har alldeles för mycket just nu. Nu visade det sig att de hade varit i Wuyi nyligen och resultatet blev de motsatta och jag har nu tre nya spännande oolonger att pröva.

Efter mötet kan jag konstatera att min teori om att människor med ett genuint intresse för te är väldigt trevliga stämmer. Det är mycket sällan man träffar någon i tebranschen som är otrevlig eller dryg. De flesta är ödmjuka och väldigt lätta att ha med att göra. Som ett försök att skapa ett lite större intresse för te i Göteborg tänkte jag att man kunde samlas några gånger om året för att prova nytt te, äta några scones eller bara ha trevligt. Är någon intresserad får ni gärna höra av er.

Vanligtvis skulle jag inte komma på tanken om att skriva om färdigpackat te som säljs i mat- och hälsokostaffärer men det beror på att merparten är bedrövligt skräp av okänt ursprung och dessutom ofta parfymerat. Därför såg jag till min glädje att det numera går att köpa några av de mest kända kinesiska teerna i vanliga butiker, i alla fall i vissa butiker. Det är Göteborgsföretaget SONG som importerar ekologiskt och Krav-märkt te som främst säljs genom LIFE-butiker. Sortimentet är ganska litet och består av fyra kinesiska teer, Wu Lu, Tie Guan Yin, Rou Gui och Bai Hao Yin Zhen. Wu Lu är ett ganska ovanligt te från Zhejiang, de övriga teerna är betydligt mer vanliga och behöver kanske ingen närmare presentation.

Song köper teerna direkt från Kina, av vem vet jag inte, men eftersom teerna är ekologiska rör det sig antagligen av stora producenter. Priserna ligger på omkring 120 kr/hg vilket betyder att teet inte håller allra högsta kvalitet men det är inte heller meningen. Det är främst tänkt att vara ett bra och genuint alternativ det te som vanligtvis står på butikshyllorna. Jag har inte provat någon av Songs teer själv men lovar att återkomma så fort jag gjort det.

Yang Yan Gou Qing är ett grönt te som kommer ifrån ett berg som heter Yang Yan 羊岩 i närheten av Linhai 临海. Även om teet är nästan helt okänt utanför Kina har det vunnit många priser och produktionen är ganska stor, omkring en tiondel av Xi Hu Long Jing¹. Namnet översätts till grön krok vilket stämmer väl med teets utseende. Löven är ganska små och består av en bladknopp tillsammans med ett eller två blad.

Teet odlas på en höjd av 800 meter över havet och den största producenten verkar vara Zhejiang Yangyan Chachang.

1. TeaSpring

Det avbildade teet är av typ Te You vilket skall vara en mycket bra kvalitet. Det är från TeaSpring och skördat 2010. Priset var 9,8 dollar för 25 gram. Betyget gäller detta te.

Det här är ett svart te från Yixing (2), platsen i Jiangsu som är så känd för sina tekannor. Teet finns omnämnt i kinesisk litteratur och är ganska lätt att få tag på via TeaSpring (även om de säljer förra årets skörd). Trots detta finns det förvånansvärt lite information om teet och det är inte alls lätt att hitta i Kina. Vad detta beror på vet jag inte, men det är möjligt att teet säljs under så många namn att man blandar ihop det med andra svarta teer från Jiangsu. Jag vet med säkerhet att teet säljs som Zhu Hai Golden Tea, Bamboo Ocean Golden Tea, Zhu Hai Jin Ming Hong Cha och Golden Bamboo Yixing men jag misstänker att det säljs under flera andra namn. För några år sedan reste jag runt i området och letade just efter svarta teer men även om jag blev bjuden på ett fantastiskt bra te kunde jag inte hitta några att köpa. Förra året köpte jag dock ett te från Dragon Tea Store, Yixing Congou men jag är inte säker på att det finns något släktskap, teerna ser inte direkt lika ut. Nu säger detta kanske inte så mycket eftersom de olika Zhu Hai Jin Ming jag sett ser ganska olika ut, allt ifrån feta böjda blad till ganska raka helt gyllene. Så svart som Yixing Congou har jag dock inte sett det. Dessutom tillverkas det en hel del svart te i Jiangsu även om dessa inte är speciellt kända.

Detta te förväxlas ofta med gunpowder. Även om båda teerna är mörkgröna och hårt rullade är Yong Xi Huo Qing av betydligt bättre kvalitet. På grund av sitt utseende vecklar teet upp sig medan det bryggs, något som ser väldigt trevligt ut. På grund av detta brukar man brygga teet i glasmuggar.

Yong Xi Huo Qing kommer ursprungligen från häradet Jing (1) 泾县 i östra Anhui där de odlats sedan Ming-dunastin (1368-1644). Området har höga berg, tät skog och djupa dalar. Det är dessutom dimmigt och regnar en hel del (1800 mm per år), ett lämpligt klimat för bra te. Enligt en legend tillverkades detta te ursprungligen av en tesort som kallades Jin Yin eller Guld och Silver. Denna skall ha haft blad som var gyllene på ena sedan och silvriga på den andra. Även om teet tillverkats under lång tid var det först 1956 som produktionen styrdes upp och teet blev riktigt populärt. Teet säljs ibland som Yong Xi Green Fire och Yong Xi Jade Fire.

Tillverkning

För ett par år sedan skrev jag en text om hur man kan brygga olika sorters te och även om jag inte ändrat min uppfattning sedan dess finns det en del att tillägga. Först och främst handlar det om att se det hela som något mer än bara ett sätt att få en färdig dryck. Detta är något som skiljer te från andra populära drycker t.ex. vin och whiskey som bara kräver att man öppnar en flaska (eller låda för den delen).

I och med det ökade välståndet i Kina börjar det komma nya tesorter som är extremt dyra och välproducerade. Ett exempel på detta är Jin Jun Mei eller Gyllene Jun Mei. Teet brukar säljas i små presentförpackningar, främst i de fujanesiska städerna Fuzhou och Xiamen¹. Vanligtvis brukar dessa extremt påkostade teer vara gröna eller oolonger så man kan anta att även de svarta teerna börjar ses som mer än en exportprodukt i Kina. Skall man vara riktigt petig heter teet bara Jun Mei, Jin är benämningen på den finaste kvaliteten (guld) och det finns även en lite sämre som kallas Yin (silver). Teet kallas även Zheng Shan Souchong eller Ursprungligt Berg Souchong vilket kommer av platsen där det odlas².

Teet uppfanns 2005 av en man som heter Liang Junde. Det är en typ av Lapsang Souchong som odlas och produceras i byn Tongmu 桐木 (1) i Wuyi. Nu är det Kina vi talar om så naturligtvis producerar man Jin Jun Mei utanför detta område men detta bör ses som en förfalskning eller åtminstone en kopia. Som material lär man använda vilda teträd som växer 1500 meter över havet¹. Så vitt jag vet finns det inga vilda teträd i Fujian men det är möjligt att man har hittat några förvildade buskar, det har ju producerats te i området i mer än 1000 år. Ännu troligare är nog att detta är ett försäljningsknep.

Denna kinesiska bok om te gavs ut 2008 och är i princip en lista med 214 mer eller mindre kända kinesiska teer. Den är mycket lik Zhongguo Chapu vilket betyder att vart te har en kort beskrivning, en grov kartbild som visar var det produceras och bilder på hur de torra och våta löven ser ut tillsammans med en bild på den färdiga brygden. Dessutom finns det ett par korta kapitel om hur te tillverkas och klassificeras tillsammans med en genomgång av olika teceremonier.

Lite lustigt är att det är förvånansvärt få gemensamma teer i de två böckerna. Bokens styrka är att den visar på den enorma variation som bland Kinas teer och de tydliga bilderna går att använda som referens när man köper och identifierar ovanliga teer. Nackdelen är att beskrivningarna är ganska kortfattade och dessutom inte visas inte några bilder om hur teerna odlas eller produceras.

Mer information om Tea Tasting Handbooks kan man läsa på Arinas ambitiösa projekt, Green Leaves Red Berries. Boken kan vara lite svår att få tag på men den finns att beställa från den utmärkta butiken Sinolitteratur.

Detta te som även kallas Chuan Hong eller Chuan Hung 川红工夫茶 är ett av Kinas mest kända svarta teer. Teet är milt och består nästan bara av bladknoppar, något som är ganska ovanligt bland de svarta teerna. Vanligtvis brukar man göra grönt te av dessa och använda de större bladen till det svarta teet.

Teet odlas främst kring Yibin 宜宾 (1) i sydöstra Sichuan och har gjorts så sedan mitten av 1950-talet då det skapades. Produktionen sker i ett ganska stort område söder om Yangtze och inkluderar Yibin 宜宾, Neijiang 内江, Fuling 涪陵, Jiang lag江律 och Chongqing. Tidigast var dock Yibin följt av Wanxian 万县 och Daxian 达县.

Teet har främst exporterats, både till USA, Europa och Ryssland och hade en stor fördel gentemot sina konkurrenter i och med att det kunde skördas tidigt på året och kom därför tidigt ut på marknaden. Förutom detta visade det sig att området var lämpligt för att odla svart te och teet blev snabbt mycket populärt. Från början tillverkades teet för hand men med den ökade efterfrågan gick man över till maskinell produktion. Produktionen har dock varierat kraftigt de senaste 30 åren man arbetar för närvarande för att återställa teets forna rykte och kvalitet.