Jag tänker inte skriva något om Gyokuro, det finns redan mer än tillräckligt skrivet om detta te men jag tänkte visa några bilder på ett paket jag fick från en god vän från Japan. Teet som sådant är kanske inte så märkvärdigt men det visar den otroliga omsorg man lägger på förpackningar och presentation av te i Japan.




Teet är sålt av Ippodo en av de mest kända tebutikerna i Japan.

Det här teet fick jag i julklapp men tyvärr vet jag inte mycket mer om det än att det är från Yame. Yame ligger i norra delen av Kyūshū som är den stora ön i södra Japan. Detta område står bara för några procent av Japans totala teproduktion men faktiskt mer än hälften av allt Gyokuro, det exklusiva teet som används för att tillverka ceremonite, odlas här. Teet var förvånansvärt fruktigt och lättdrucket och blev bäst när jag bryggde det med ganska svalt vatten under kort tid.

Shiraore är en av de mer ovanliga tesorterna från Japan. Det är en variant på det betydligt mer kända teet kukicha vilket är ett ”kvistte”. Detta betyder att det i huvudsak tillverkas av de yttersta tekvistarna och innehåller alltså mycket lite telöv. Teet kan även rostas och kallas då hojicha.

Shiraore tillverkas av fina sorters sencha och gyokuro från den första skörden, vanligtvis i Kyushu inklusive Kumamoto. För att göra det hela ännu svårare kallas shiraore för karigane i trakten av Kyoto.

Källa: Japanska Wikipedia

Ett av de minst kända teerna i världen är japans svarta te eller koucha. Koucha är inte lika mörkt och smakrikt som andra svarta teer, t.ex. det från Indien och Sri Lanka vilket gjort att det har haft svårt att hävda sig på världsmarknaden. Kvalitetsmässigt är det dock i världsklass med en fruktig, om än lite tunn smak, något som märks på priset vilket är likvärdigt med te från Darjeeling.

Svart te har tillverkats i Japan sedan 1874, först ut var provinsen Meiji, känd för sitt gröna te. Att man började producera svart te berodde på att minskat intresse för grönt te i världen och det var tänkt att vara en ren exportprodukt. Från början tog man hjälp kinesiska experter men redan 1875-1876 skickades teodlaren Motokichi Toda tillsammans med två kollegor till Kina och Indien för att lära sig mer om hur man producerar svart te. Efter sin hemkomst resta Motokichi runt i Japan och höll föreläsningar och hjälpte till att bygga upp industrin. Att få fram ett svart te som passade det japanska klimatet var inte helt enkelt men med hjälp av frön från Motokichis resa till Indien fick man fram en sort som kallades "Benihomare".

Under 1870- och 1880-talet importerades små mängder svart te, omkring 100 kg/år. Teet användes vid olika sociala tillställningar för de västerläningar som bodde och arbetade i Tokyo och Yokohama.

1927 lanserades det första japanska svarta temärket, Mitsui Kocha, vilket senare bytte namn till Nittoh. Detta te producerades dock på Taiwan vilket var ockuperat av Japan.