Tidernas begynnelse, eller åtminstone teets
Det råder en viss osäkerhet om teplantans ursprung men de flesta experter är överrens om att Camellia Sinensis ursprungligen växte i området kring Sichuan, Yunnan, Assam, Tibet och Burma. Anledningen till denna osäkerhet är att det idag inte finns några vilda tebuskar (eller träd) kvar. Då det finns två (tre enligt vissa källor) variteter kan man lockas att tro att det även finns två ursprungsplatser för te, men moderna undersökningsmetoder har visat att de två variteterna har samma antal kromosomer. Detta tillsammans med att hybrider uppstår naturligt hos tebuskar talar för att det endast finns en enda ursprungsplats. Vissa experter är av uppfattningen att de första sju teplantorna togs till Kina av en buddistisk lärare, Gan Lu, från en resa i Indien, vilka skall ha planterats på en bergssida i Szechwan . I vilket fall som helst bryggdes antagligen det första teet på blad från vilda teträd. Odling av te tros ha börjat i Sichuan och sedan spridit sig längs Yangtze. Det är även troligt att teblad åts innan man lärde sig att brygga te av dem, det förekommer ännu idag att telöv konserveras (picklas) av ursprungsbefolkningen i Burma.
Fram till 200-talet f.Kr kokades de färska tebladen helt enkelt i vatten. Kung Wen, grundare av Zhou-dynastin lär ha fått te som gåva av stamhövningar i nuvarande Sichuan någon gång under 1100-talet f.Kr. enligt en bok skriven av Chang Ju omkring 347 e.Kr.
Produktion
Tebuskarna i Kina skördas första gången efter omkring fem år, något längre än i t.ex. Indien. Efter 30 år klipps buskarna vanligtvis ner för att föryngra dem och öka produktionen. Med denna metod kan buskarna vara produktiva i hundratals år. i Södra Kina finns teträd som är över tusen år gamla.
Gödsling av tebuskar förekommer i Kina även om det försämrar kvaliteten. Både handelsgödsel och mer naturliga gödsel som t.ex. sojabönor används. De senaste åren har dock fler och fler ekologiska teer börjat dyka upp på marknaden även om denna märkning, som för så mycket annat av den information som finns om kinesiska teer, måste tas med en stor nypa salt.
Den största mängden te odlas på före detta kooperativa statliga fabriker. Kvaliteten på dessa teer är hög och jämn, något som medför att dessa teer blandas innan te packas och exporteras. Det finns även mindre privata teodlingar, ofta på avlägsna platser vilka producerar te av mycket god kvalitet. För att kunna få tag på dessa teer krävdes förr en personlig relation med de som odlade dessa teer men nu för tiden är det möjligt att få tag på några av dem genom den ökande mängd specialiserade tebuktiker både i och utanför Kina.
Av kinas totala teproduktion upptar grönt te 70 %. Av det te Kina exporterar består det gröna teet bara av 40 %, resten konsumeras lokalt. Det övriga exporterade teet består av svart (40 %), oolong, vita, smaksatta, sammanpressade och Pu-erh.
Kinas teindustri idag
Så fort man kommer i kontakt med något av de bättre kinesiska teerna hävdas det att det vunnit en medalj på Panama-Pacific International Exposition 1915. Under många år har jag inte brytt mig mycket om detta men efter ett mycket intressant blogginlägg på Life in Teacup tänkte jag skriva en kort sammanfattning om denna världsutställning och de teer som vann medaljer.
Panama-Pacific International Exposition hölls i San Francisco under stora delar av 1915 och även om det officiella syftet var att fira panamakanalens öppnande så var ett minst lika viktigt syfte att visa stadens utveckling efter det förödande jordskalvet nio år tidigare. Mest känd är utställningen för sin byggnad Tower of Jewels som bestod av 100 000 glasjuveler vilka glittrade i solljuset och belystes nattetid av 50 strålkastare1.
Utdelandet av medaljer och priser för bästa produkter var en stor del av utställningen och det delades inte ut mindre än 20 344 medaljer. Juryn bestod av nästan 500 personer vilka utnämnde priser vilka delades in i sex grupper beroende på en poängsumma för var produkt. Dessa priser var Grand Prize (Best of Class), Medal of Honor (95-100 poäng), Gold Medal (85-94 poäng), Silver Medal (75-84 poäng), Bronze Medal (60-74 poäng) samt Honorable Mention (utan medalj)2.
De teer som vann guldmedalj var:
1. Keemun (Qi Men) Red (black) Tea
2. Tai Ping Hou Kui
3. Hui Ming Tea会明茶
4. Xin Yang Mao Jian
De senaste åren har antalet företag som tillverkar te i Kina ökat enormt och nu lär finnas mer än 50 000. Till detta kommer naturligtvis den enorma mängden småbönder som fortfarande tillverkar te för husbehov eller som säljer till närliggande företag och fabriker. De flesta teproducenterna är ganska små men det finns även enorma företag med tusentals anställda med tillgång till en mängd fabriker.
Kina tillverkar omkring en tredjedel av allt te i världen, 1,24 millioner ton 2008 (China Daily, februari 2010) och även om det mesta konsumeras i Kina exporterar man nästan 300 000 ton vilket gör Kina till en av de största exportörena i världen. Främst är det Marocko, Japan, EU, USA och Ryssland som köper teet. Det mesta av detta te är av ganska låg kvalitet och säljs i snitt för två dollar kilot vilket naturligtvis inte skall jämföras med de kända teerna från Kina som kostar hundratals gånger mer.
Jag har i många år arbetat med att prova och katalogisera alla värdens teer. Mest spännande, men även mest utmanande, är teerna från Kina. Att sammanställa en komplett lista över alla kinesiska teer är omöjligt, främst på grund av den otroliga mängd olika sorters te som tillverkas. Men genom en ordentlig avgränsning och en tydlig målsättning har jag dock skapat en relativt omfattande lista över, vad jag kallar, Kinas kända teer.
Målet med denna lista är att försöka hålla ordning på alla de fantastiska teer man hör talas om och ibland får tag på. Det är även ett sätt att hålla ordning på vilka teer jag prövat och inspirera till nya fynd. Listan är på intet sätt statisk utan nya teer tillkommer ständigt samtidigt som de händer att jag tar bort äldre sorter som inte längre verkar tillverkas. I och med att mer information från Kina blir tillgänglig, både i form av böcker och websidor, ökar jag även kraven på vilka teer som får vara med.
Listan är inte på något sätt unik. Denna är visserligen mer omfattande än andra jag har sett men den är i princip bara en sammanställning över andra listor och teer jag hittat.
Mao Feng är en benämning som används på kinesiskt te av god kvalitet. Benämningen dyker upp i både gröna och svarta teer från flera provinser och anger att teet består av en bladknopp och två löv av samma storlek. Teerna skall vara platta, breda och böjda1 men utifrån vad jag sett kan utseendet varierar en hel, speciellt hur breda teerna är. Exempel på teer av denna typ är Huang Shan Mao Feng, Guo Bin Li Cha Mao Feng och Keemun Mao Feng.
1 Heiss, Mary Lou, and Robert J. Heiss. The Story of Tea: a cultural history and drinking guide. Berkeley: Ten Speed Press, 2007. Sidorna. 124-125.
Även om te odlas i stora delar av Kina kommer det bästa teet några få bergsområden. Totalt odlas det te i 18 av Kinas provinser och odlingsområdet sträcker sig från en ungefärlig linje mellan Shanghai och Tibet och söderut. De viktigaste provinserna sett ur ett teperspektiv är Zhejiang, Sichuan, Hunan, Yunnan, Fujian och Anhui.
Nya kommentarer
1 dag 10 tim gammalt
1 dag 10 tim gammalt
2 dagar 21 tim gammalt
3 dagar 20 tim gammalt
3 veckor 6 dagar gammalt
6 veckor 1 dag gammalt
10 veckor 4 dagar gammalt
10 veckor 6 dagar gammalt
16 veckor 3 dagar gammalt
16 veckor 6 dagar gammalt