Detta är ett av många relativt populära kinesiska teer fram till för ett år sedan inte omnämns i någon icke-kinesisk litteratur. I juni 2011 vann det dock en guldmedalj på Tea Expo och det skulle inte förvåna mig om någon kommer importera det snart. Teet kommer från berget Siming 四明 (2) nära Yuyao 余姚 (1) i nordöstra Zhejiang, en plats som tydligen skall vara känd för sina många vattenfall där några har en fri fallhöjd på mer än 10 meter.

Teet odlas på en höjd av 400 meter över havet vilket är ganska lågt med tanke på ett det är ett av Kinas kanske 100 mest kända teer vilka brukar odlas på betydligt högre höjd. Kring odlingarna lär det finnas bambulundar, en mängd vattendrag och naturliga dammar vilka skapar ett fuktigt och dimmigt klimat. Te från detta område skall ha en lång historia och det skall bl.a. vara omnämnt i Lu Yu's mästerverk. Ingen kunskap om dessa tidiga teer finns kvar och Pu Bu Xian Ming skapades först 1979.

Teet består av två blad och en bladknopp och efter det plockats och troligtvis vissnat ner fixeras det i en het panna för att sedan formas och torkas.

Qian Dao Yu Ye produceras i Qingxi 青溪 (1) vid Chun'an 淳安县. Detta område bestående av tusentals öar skapades i samband med att en kraftstation byggdes. Av de 450000 personer som bor i häradet skall 78000 tydligen arbeta inom teindustrin. Teet skapades 1982 och redan 1983 i juli uppmärksammades det av Professor Zhuang Chun-fang 庄芳 på Zhejiang Agricultural University. Utseendet påminner en hel del om Long Jing, något som inte är så konstigt eftersom de tillverkas på ungefär samma sätt.

Teet skördas tidigt på våren och får vissna ner mellan 6 och 12 timmar. Efter detta fixeras och formas teet i en varm flat wokpanna med ett antal bestämda och namngivna handrörelser. Mellan dessa två steg får teet svalna. Detta arbete kräver en hel del skicklighet för att ge teet sin form utan att skada det.

Även odlingen av teet är reglerad, bl.a. hur marken omkring buskarna skall skötas, jordens sammansättning, hur tätt buskarna skall stå och hur de skall gödslas. Speciellt viktigt är hur och när buskarna skall beskäras

Teet har vunnit flera priser, bl.a. 1986, 1988 och 1991.

Det avbildade teet kostade 120 Yuan för 72 gram vilket är ganska mycket för ett kinesiskt te köpt direkt från Kina. Det är tillverkat av Yi Jiangnan Tea Industry Co., Ltd. 杭州忆江南茶业有限公司.

Wang Hai Cha är ett relativt känt grönt te från Zhejiang. Teet odlas kring Shaoxing 绍兴 (1), en ort som länge har varit ett distributionscenter för te och även centralorten för det mycket kända teet Gunpowder. 珠茶 Teet odlas bl.a. i Jishan 稽山 (2), Siming 四明山 (3), Tiantai 天台山 (4) och andra bergsområden i de norra områdena av provinsen¹.

Den största och mest kända producenten är 宁波望海茶业发展有限公司 (Ningbo Wang Hai Tea Development Co., Ltd. , översatt namn)  som skall producera 30 ton te om året. Hälften av detta skall vara ekologiskt odlat i ett ekologiskt demonstrationsområde i häradet Ninghai 宁波宁海 (5) . Troligtvis ligger området i Tiantai där teet odlas på 800-900 meters höjd. Wang Hai Cha skapades 1980 och vann flera priser under 1990-talet då det även blev känt i Kina². Teet säljs under flera märken där 望海茶är det mest kända, detta registrerades 2004.

Yang Yan Gou Qing är ett grönt te som kommer ifrån ett berg som heter Yang Yan 羊岩 i närheten av Linhai 临海. Även om teet är nästan helt okänt utanför Kina har det vunnit många priser och produktionen är ganska stor, omkring en tiondel av Xi Hu Long Jing¹. Namnet översätts till grön krok vilket stämmer väl med teets utseende. Löven är ganska små och består av en bladknopp tillsammans med ett eller två blad.

Teet odlas på en höjd av 800 meter över havet och den största producenten verkar vara Zhejiang Yangyan Chachang.

1. TeaSpring

Det avbildade teet är av typ Te You vilket skall vara en mycket bra kvalitet. Det är från TeaSpring och skördat 2010. Priset var 9,8 dollar för 25 gram. Betyget gäller detta te.

Mao Jian är benämningen på flera kinesiska teer som har liknande egenskaper, framför allt formen. Som så många andra benämningar har denna förvanskats med åren och teer benämnda Mao Jian kan ha ganska olika former och utseende.

Mao Jian brukar bestå av ganska små, lätt böjda löv med mörkgrön färg och lär ha tillverkats i de norra delarna av Kina under lång tid.

Det mest kända av alla Mao Jian är Xin Yang Mao Jian 信阳毛尖 men det finns även te som enbart kallas Mao Jian, t.ex. detta te från Jinhua (1) i Zhejiang. Jag köpte det från Jing Tea Shop och det enda jag vet om det är att det kommer från en varitet som kallas Ying Shuang.

Det här är ett grönt ekologiskt te som jag köpte på Tekultur. Enligt butikens importör är det ett ekologiskt te från Lu Shan i Zhejiang men det är också det som jag fått reda på om det. Faktum är att det inte finns omnämnt i någon litteratur jag har men det finns ett litet företag i Zhejiang, Green Land Natural & Scientific Products Co, Ltd. som tillverkar ett te med samma namn. Enligt svenska Wikipedia som av någon outgrundlig anledning nämner detta te, skall det tillverkas av samma buskar som Long Jing, något som inte är orimligt eftersom Green Land Natural & Scientific Products i huvudsak producerar Long Jing.

Notera att Lu Shan Yun Wu ibland även kallas Wu Lu men det är inte samma te.

Detta gröna te från Zhejiang förväxlas ofta med An Ji Bai Cha vilket kanske inte är så konstigt. Inte nog med att de har snarlika namn, de odlas dessutom i samma område och ser nästan lika dana ut. Det finns dock flera viktiga skillnader, dels tillverkas de på olika sätt och dels används olika sorters telöv som material.

De torra telöven är raka och platta och tillverkas på ett ganska unikt sätt bl.a. genom bakning. Beskarna som används är Long Jing 43 / Ying Shuang, samma buskar som används för att producera merparten av allt Long Jing². Till skillnad från Long Jing innehåller dock An Ji Bai Pian mycket lite koffein¹.

Förutom sitt te är An Ji känt för sina vackra bambulundar som bl.a. syns i filmen "Crouching tiger and hidden dragon". Teet och bambun växer skyddat från föroreningar och odlas tydligen helt utan bekämpningsmedel. Totalt finns det 45 000 Ha teplantor i An Ji vilka producerar 3300 ton te per år, både An Ji Bai Cha och An Ji Bai Pian¹.

Wu Niu Zao är namnet på ett grönt te från Zhejiang men även en typ av tebuske (kultivar).

Detta te skördas mellan den 25:e februari och 5:e april vilket är extremt tidigt, något som även gett teet sitt namn. Fram till 1988 kallades detta te för Ling Ha Cha men då klassades det som en officiell provinsiell produkt och fick ett nytt namn vilket brukar översättas till "Early Spring Wuniu Longjing"

Wu Niu Zao används till flera olika sorters te, främst gröna men jag har även hört talas om att det används som material i oolonger. Tyvärr har teet fått ett dåligt namn eftersom det ofta används för att tillverka förfalskat Lung Ching.

Teet odlas främst i Wuniu (乌牛镇) (1) som ligger lite norr om Whenzhou. 1994 odlades det te på 80 Ha i området och om man räknar in hela häraden så var arean 533 Ha vilken producerade omkring 60 ton te. 2003 var produktionen 500 ton¹. Teet innehåller ovanligt mycket aminosyror och koffein vilket skall ge påstådda hälsoegenskaper.

Drakbrunnste eller Long Jing (Lung Ching) är kinas mest berömda te och ett av de bästa. Ursprungligen odlades det på omkring 300 meters höjd, på ett berg som heter Shifeng Shan(1) 狮峰山 (Lion Peak Mountain) vid Xihu(2) (West Lake), en mycket vacker sjö som ligger i Hangzhou. I och med att teet blev mer och mer populärt utökades området som teet odlades på och idag odlas i stora delar av Kina samt på Taiwan. Under 1950-talet och 1980-talet utökades området för teproduktion kring Xihu och idag finns 168 km² där det te som kallas Xihu Lung Ching odlas. Detta område inkluderar byarna Meijiawu(3) 梅家坞 och Longwu(4). Teet odlades även tidigt i Weng Jia Mountain(5) 翁家山, Yun Qi area(6) 云栖 och Hu Pao(7) 虎跑¹. Det drakbrunste som odlas i dessa byar och i resten av Zhejiang är av lägre kvalitet än det som odlas på Shifeng Shan men då teproducenterna i Meijiawu är duktiga på att marknadsföra sitt te är detta det mest kända.