Den bästa boken om Kinas tehistoria jag läst är faktiskt svensk. Den heter ”Te som konst” och skrevs av Mette Siggstedt 1996 i samband med en mycket trevlig utställning om te på Östasiatiska Museet i Stockholm.

Boken är liten, svart, ganska oansenlig och inte så lättläst men vad gör väl det när den sammanfattar Kinas hela tehistoria på 127 sidor. Författaren är ingen expert på te men hon har tillgång till en enastående mängd Kinesisk litteratur och har dessutom en utmärkt förmåga att sammanfatta och dra slutsatser av denna. Hon är dessutom kritisk och klarsynt vad det gäller de Kinesiska och Europeiska litterära källorna. Att hon sedan har mycket god kunskap i Kinas historia och kultur bidrar naturligtvis till bokens kvaliteter. Vad man kan invända mot är bristen på kartor och att den förutsätter ganska stora kunskaper i Kinas historia.