Lapsang Souchong 拉普山小種/正山小种

Lapsang Souchong, som även kallas Zheng Shan Xiao Zhong Hong Cha 正山小种红茶, känns igen på sin unika rökiga smak. Det kommer från bergskedjan Wuyi, en dimhöljd tallbeväxt nationalpark i nordvästra Fujian. Ursprungligen skördades teet från ett träd som kallas Xiao-zhong som växer i byn Tongmu Guang (2), en del av staden Xingcun Zhen (1) nära Wuyi Shi. Teodlingarna i Tongmu är spridda kring bergsområdet på en höjd mellan 800 och 1500 meter över havet. Jorden är mager men tillräckligt näringsrik för att tebuskarna inte ska behöva gödslas. Till följd av det stränga klimatet är det bara en sort som kallas ''Wuyi'' som kan odlas i detta område. [gmap markers=numbers::0,0 + 27.635189353293413,117.92535781860352 + 27.8253,117.7194 |zoom=11 |center=27.69994401852316,117.84004211425781 |width=775px |height=500px |control=Small |type=Physical]
Notera att platsen för Tongmu Guang(2) är något osäker, det kan ligga något längre sydväst.

Historia
Lapsang Souchong har en lång och brokig historia som sträcker sig mer än 400 år tillbaks i tiden. Det lär vara det första svarta teet som tillverkades, redan 1604 importerades Lapsang Souchong till Europa av holländska handelsmän och användes då främst för medicinskt bruk.
 
Det sägs att Lapsang Souchong kom till av ett misstag under Qing-dynastin (1644-1911). Vid denna tid rådde politisk instabilitet i landet vilket resulterade i att trupper slog läger vid en tefabrik i Xingcun. I fabriken förvarades halvfärdigt oolongte som väntade på sin slutliga torkning. På grund av trupperna kunde detta göras först nästa dag då telöven blivit röda och fått en annorlunda doft. För att snabba på tillverkningen torkades löven över eldar av tallved och röken absorberades av telöven. Resultatet blev en helt ny typ av te. När teet senare presenterades för handelsmän i Fuzhou väckte det stor uppmärksamhet.
 
Namnet
Ursprungligen kallades Lapsang Souchong för Wu-cha vilket betyder svart te. 1734 finns teet omnämnt som Souchong eller Xiao-zhong, vilket även var benämningen på de finaste teträden i Wuyi. Xiao-zhong uttalas "Souchong" på Min-Nan (fukanesiska), det språk som talades av den folkgrupp i Fujian som bedrev tehandel. Det sägs även att Xiao-zhong betyder "underart" på Min-Nan. Teet benämndes senare även Tongmu Xiao-zhong och Xingcun Xiao-zhong efter de platser där det skördades och sedan såldes vidare.
På grund av teets popularitet blev det vanligt att teblad fraktades till Xingcun där de röktes innan de såldes vidare. Dessa teer av sämre kvalitet, benämndes Yan Xiao-zhong, vilket betyder "rökigt Souchong".
När svart te sedan började tillverkas på andra platser kom te från Tongmu att kallas Nei-shan vilket betyder "Souchong från de inre bergen". Den första delen av detta namn uttalas "Lap" på Min-Nan vilket senare förvanskades till Lapsang. För att undvika sammanblandning med de många sämre kopior som produceras kallar flera producenter i Wuyi sitt te för Zhengshan Souchong vilket betyder något i stil med "äkta Wuyi Souchong".
 
Tillverkning
Plockning
Till Lapsang Souchong används relativt stora blad, vanligtvis två eller tre stycken. För att inte mängden polyfenoler och aminosyror i bladen ska vara för låg, är tidpunkten för när de plockas mycket viktig. Den låga lufttemperaturen gör att skörden är sen. De första telöven, vilka benämns Zhu-ya, kan skördas först andra veckan i maj.
 
Nedvissning (Wei diao)
När bladen plockats vissnas de ner över eldar av tallved. Vanligtvis brukar teblad I Kina vissna ner i solen men om det är något som inte finns i Wuyi, är det sol, speciellt på våren. Elden, vilken kallas Ming-huo, ger inte någon smak åt löven utan är enbart till för att göra bladen mjuka och minska fuktinnehållet. Under nedvissningen läggs löven på bambumattor i tre till sju centimeter tjocka lager. Mattorna staplas i träställningar, vilka förvaras i speciella nedvissningsrum och på botten av ställningarna eldar man med tallved. Temperaturen i nedvissningsrummen är omkring 30 grader. Var 20:e minut blandas löven väl, något som upprepas till dess att de är mjuka och förlorat sin glans. Därefter läggs löven på golvet för att svalna och rullas sedan till hårda remsor benämnda Rou-nian, vilket betyder urlakning . Fuktinnehållet i bladen är efter nedvissningen omkring 20 %.
 
Oxidering (Fa xiao)
Efter att ha vissnat ner och rullats placeras telöven i trätunnor, vilka täcks med tyg. Beroende på lufttemperaturen kan tunnorna även placeras i närheten av en värmekälla. Värme är viktigt för att oxideringen ska kunna ske och det är därför löven förvaras tätt ihop. Oxidationen är klar då ungefär 80 % av telöven blivit kopparröda och avger en trevlig doft.
 
Stekning (Guo hong guo - chao)
Till skillnad från andra svarta teer, vilka torkas efter oxidationen, steks Lapsang Souchong för att undvika ytterligare oxidation. Anledningen till detta är att torkningsprocessen för Lapsang Souchong är ovanligt lång, 8–10 timmar. Stekningen tar 2–3 minuter i en 200 grader varm panna.
 
Rullning (Fu rou)
Medan telöven fortfarande är varma efter stekningen formas de en andra gång. Löven rullas vilket medför att vätska frigörs och lägger sig på bladen. Denna vätska ger teet en starkare smak och bidrar dessutom till att teet kan absorbera röksmaken i det sista produktionssteget.
 

 

Torkning (Xun bei)
I likhet med andra teer i Kina torkas Lapsang Souchong i en bambukorg över öppen eld. Det finns dock två viktiga skillnader:
1.                         Tall används som bränsle.
2.                         Syretillförseln hämmas vilket skapar mycket rök, något som ger teet sin unika smak.
 
Torkningen tar 8–10 timmar och när teet är klart innehåller det mindre än 5 % fukt och har en djupt röd, nästan svart färg.
 
Lagring
Lapsang Souchong kan lagras I några år och får då en sötare och mindre rökig smak med mindre doft.
 
Källa: All the Tea in China, HOJO
Bildkälla: Dragon Tea House (något beskurna)