En stor del av innehållet på ”The Way of Tea” är recensioner och beskrivningar av olika tesorter och då måste man naturligtvis ställa sig frågan, vad är en tesort? Som jag ser det är en tesort en mängd färdigbehandlade telöv med likadana egenskaper. Dessa egenskaper skall vara:

• De skall komma från en och samma plats som dessutom skall vara relativt begränsad.
• De skall vara skördade vid samma tidpunkt.
• De skall komma vår samma typ av teplanta.
• De skall vara producerade på samma sätt och vi samma tidpunkt.

Dessutom bör den färdiga produkten ha ett namn, tillverkas i någorlunda stora mängder, i alla fall mer än ett par kilo samt helst tillverkas kontinuerligt. Egenskaperna skall heller inte ändras mellan de olika tillverkningstillfällena.

Att teet skall ha ett namn är visserligen inget krav med det gör det hela mycket enklare. Man skulle kunna tänka sig en kinesisk bonde som tillverkar några kilo te varje år på samma sätt som han alltid gjort. Visst är detta en unik tesort, men utan namn blir det en produkt som är mycket svår att skilja från allt annat te i trakten.

Som man ser av ovanstående definition räcker det alltså inte bara att ge en valfri hög med telöv ett namn för att de skall bli en unik tesort. Det betyder att jag inte betraktar ”blends”, t.ex. Lipton Yellow Label, som en unika tesorter och inte heller smaksatta teer som Söderblandning.

Denna definition ställer till med ett par problem, bl.a. sammanpressade pu-erh. Dessa teer kommer från en bestämd fabrik och har unika namn. Bladen kan dock komma från olika platser och innehållet i kakorna kan skilja sig en hel del även om de till smak och utseende är snarlika. Detta gör att de inte borde betraktas som unika tesorter men det låtsas jag helt enkelt inte om.

Denna definition som jag använder innebär att Darjeeling inte är en tesort och inte heller ett enstaka plantage. Det är först de enskilda ”invoices” som jag betraktar som unika tesorter eftersom de uppfyller alla ovanstående krav, möjligtvis med undantag av att de inte alltid tillverkas så kontinuerligt. En invoice består ofta av två till fem lådor av te men kan vara så små som ett par kilo.

Samma definition fungerar för de flesta teer som odlas på plantager i Indien, Sri Lanka, Afrika och Indonesien.

Svårare blir det med de kinesiska, taiwanesiska och japanska teerna. De kända tesorterna är, som jag skrivit tidigare, inte skyddade och de tillverkas av en mängd olika personer och företag på mycket stora områden. Detta betyder att man inte kan se t.ex. Lung Ching som en tesort enligt min definition utan mer som ett samlingsnamn på en mängd tesorter med liknande utseende och smak. Problemet är att även om det te man råkar köpa uppfyller alla ovanstående krav är detta ingenting som man kan få reda på av den man köper teet. Varför är detta så viktigt då? Jo om man inte vet var, när och hur ett te är tillverkat, hur kan man då köpa mer av det? Det är ju inte ens säkert att ens tebutik har samma leverantör från år till år.