Jag har i många år arbetat med att prova och katalogisera alla värdens teer. Mest spännande, men även mest utmanande, är teerna från Kina. Att sammanställa en komplett lista över alla kinesiska teer är omöjligt, främst på grund av den otroliga mängd olika sorters te som tillverkas. Men genom en ordentlig avgränsning och en tydlig målsättning har jag dock skapat en relativt omfattande lista över, vad jag kallar, Kinas kända teer.

Målet med denna lista är att försöka hålla ordning på alla de fantastiska teer man hör talas om och ibland får tag på. Det är även ett sätt att hålla ordning på vilka teer jag prövat och inspirera till nya fynd. Listan är på intet sätt statisk utan nya teer tillkommer ständigt samtidigt som de händer att jag tar bort äldre sorter som inte längre verkar tillverkas. I och med att mer information från Kina blir tillgänglig, både i form av böcker och websidor, ökar jag även kraven på vilka teer som får vara med.

Listan är inte på något sätt unik. Denna är visserligen mer omfattande än andra jag har sett men den är i princip bara en sammanställning över andra listor och teer jag hittat.

Att skapa listor över kinesiska kända teer är ganska vanligt. Det finns inte en tebok som inte listar något dussin och det har sedan länge cirkulerat listor som ”China's Famous Teas” (中国名茶) och ”The Ten Great Chinese Teas” (中国十大名茶). Innehållet i dessa varierar kraftigt, främst beroende på vilka teer som är populära för tillfället. Förr var det mest gröna teer på dessa listor, det är ju främst grönt te som tillverkas i Kina, men det senaste åren har ett antal oolonger och pu-erh kommit med.

Begränsning
Med känt te menar jag de teer som utmärker sig och är unikt i någon form. För att listan skall vara meningsfull och enbart innehålla spännande och goda teer måste de listade teerna uppfylla följande krav.

1. Teet skall ha ett unikt namn på Kinesiska. Teeer som enbart har engelska handelsnamn är svåra att hitta tillförlitlig information om och brukar dessutom ha ganska låg kvalitet.
2. Teet skall stå omnämnt i minst en tillförlitlig bok om te, gärna kinesisk, eller finnas omnämnt av minst två andra tillförlitliga källor, t.ex. av seriösa tehandlare, kinesiska wikis eller producenters hemsidor.
3. Teet skall vara unikt och särskilja sig från andra teer. Bara för att man pressar samman telöv i en ny form eller knyter ihop dem tillsammans med en ny typ av blomma gör det inte till ett unikt te, även om det får ett nytt namn. Svårare är att dra gränsen mellan snarlika teer men som fortfarande gott och väl uppfyller övriga krav. Ett exempel på detta är Feng Huang Dan Cong som säljs under en mängd unika namn men har mycket stora likheter.  
4. Det skall finnas så mycket information om teet att man är säker på att det är unikt. Att enbart känna till namn, ursprungsprovins och typ är inte tillräckligt.
5. Teet skall vara i lösvikt eller möjligtvis sammanpressat. Det måste bestå av hela eller delar av teblad och får inte inte vara artificiellt smaksatt. Detta innebär att tepåsar, buteljerat te och teextrakt inte är inkluderade.
6. Teet skall ha tillverkats i minst två år och fortfarande tillverkas.
7. Teet skall tillverkas i någorlunda begränsad omfattning. Detta innebär att teer som Gunpowder, Sowmee och Hyson har svårt att få plats på listan.
8. Teet skall vara möjligt att köpa för privatpersoner, helst via postorder från Sverige men åt minståne från butiker i Kina.

Det finns en mängd teer som uppfyller dessa krav. Någon källa anger 700 stycken, andra över 1000. Frågan är hur meningsfullt det är för en västerlänning att ha en så lång lista när det är osannolikt att man kommer kunna få tag på en bråkdel av dessa teer. Jag har därför försökt koncentrerar mig på de teer som går att få tag på, främst via postorder.

Merparten av teerna är är gröna, något som inte är konstigt eftersom huvuddelen av allt kinesiskt te som tillverkas är grönt. Det tillverkas visserligen en otrolig mängd olika sorters pu-erh och komprimerat te men mycket av detta är inte med på listan. Detta beror dels på att många av dessa inte uppfyller alla krav, dels för att det redan finns utmärkt information om dessa teer i andra källor men framför allt att jag inte är särskilt förtjust i dem.

Det finns även en mängd kinesiska teer som är minst lika spännande och bra (om inte bättre) än de som finns med på listan men som inte uppfyller de ställda kraven på att vara ett känt te. Detta är de namnlösa teer som aldrig när utanför det område där det produceras. Det rör sig ofta om gröna teer som produceras av småbönder och mindre företag där där man inte har resurser och intresse att marknadsföra teet och ge det ett unikt namn.

Handelsnamn
I denna lista har jag valt att använda den vanligaste formen av teernas handelsnamn. Helst hade man enbart velat använda kinesiska men eftersom det är så få som kan läsa detta språk, inklusive jag själv är detta inte möjligt. Många av teerna har inget handelsnamn och jag har då valt att transkribera enligt en variant av Hanyu pinyin som är vanligt förekommande i litteratur om te. Detta innebär att symboler för ordtoner saknas, att vart logogram skrivits med stor bokstav samt att ”Lv” skrivs som ”Lu”. De kinesiska namnen är högst användbara, även om man inte kan läsa dem, eftersom de går att använda i sökmotorer. För 15 år sedan var det vanligt att man använde den engelska översättningen som handelsnamn, t.ex. kallades Long Jing för Dragonwell. På grund av svårigheten att få engelska översättningar konsekventa har jag undvikit dessa i största möjliga mån.

Kinesiskt namn
Namn på kinesiska teer är en soppa. Brist på varumärkesskydd gör att man i princip kan kalla vilket te som helst för vad som helst. Om det är svårt med de okända teerna är det om möjligt ännu svårare med de kända eftersom de kan ha ett otal handelsnamn som utvecklats under århundraden. Till detta kommer att många av de populära teerna förfalskas och tillverkas runt om i Kina. Detta gör att det är möjligt att flera av de teer jag tagit upp i listan kan vara identiska utan att jag begripit det. Det kan vara så att namn kan bli självuppfyllande. Omnämns kända men bortglömda teer i äldre litteratur kan man vara ganska säker på att någon uppfinner ett nytt te och ger det samma namn.

Det finns ett ökat intresse i Kina för att skapa ordning bland alla dessa namn och teer. Enligt Xu Yongcheng på Shanghai Tea Society finns det både för många och för få teer i Kina. På grund av den komplexa temarknaden finns det mängder av sorter, fabriker och förpackningar men väldigt få kända märken, något som leder till små marknadsandelar och otrogna kunder. Detta gäller både i Kina och utomlands.

Provins
Med provins menas egentligen administrativ region men eftersom detta låter så otympligt har jag valt att benämna samtliga för provinser. Shǎnxī (陕西) har jag valt att stava Shaanxi för att undvika förväxlingar med Shanxi. Teer från Taiwan är inte inkluderade i denna lista men de få kända teer som odlas i Tibet är det.

Kategori
Eftersom te är ett levande material som kan förädlas på en mängd olika sätt går det att klassificera den färdiga produkten på en mängd olika sätt. Vilken klassificering man väljer beror naturligtvis på vad man har för behov. Skall man sammanställa en lista över alla kända teer är identifiering en av de viktigaste aspekterna och jag har därför valt att ange från vilken provins vart te kommer. En annan viktig aspekt är hur teet tillverkats. Främst för att detta säger en hel del om teets egenskaper.

Att klassificera ett te utifrån de färdiga telövens utseende är vanligt i Kina men i praktiken ganska meningslöst. Två teer kan ju ha snarlikt utseende av en ren tillfällighet utan att ha något egentligt släktskap. Att klassificera te utifrån utseende och smak har dock den fördelen att man kan göra det enbart genom att ha tillgång till den färdiga produkten utan att veta någonting om den.

Hur te har klassificerats i Kina har förändrats genom åren och har säkert varit olikt beroende på vilket perspektiv man har. Nuförtiden utgår man oftast från kinesiska källor och klassificeringar medan man för det te 75 år sedan utgick ifrån ett västerländskt perspektiv, i alla fall för det te som exporterades.

De vanligaste sättet att klassificera de kända teerna är:

• Hur det tillverkats. Detta inkluderar om det är sammanpressat och/eller smaksatt eller ej.
• Var det odlats och tillverkats.
• Vilken typ av tebuske/varitet som använts.
• När teet skördats.
• Teets kvalitet. Detta hänger till stor del ihop med när teet skördats.
• De färdiga telövens storlek.
• De färdiga telövens utseende.
• Var och hur teet säljs.
• Vem som tillverkat det.
• Teets smak.

Utgår man ifrån hur teet tillverkats brukar man dela in de kinesiska teerna i omkring 6 grupper. Nu kan te tillverkas på så många sätt att denna indelning i varken blir entydigt eller helt logisk men det är en mycket populär metod och jag har valt att använda den i denna lista. En annan fördel med denna indelning är att den på ett enkelt sätt beskriver de viktigaste egenskaperna vad det gäller smak och utseende. De grupper man brukar tala om är vitt, grönt, gult, oolong, svart, mörkt, sammanpressat och smaksatt te. De teer som passar in i en eller flera grupper, t.ex. smaksatta sammanpressade teer brukar placeras i den grupp som bäst beskriver dem. Vanligtvis har sammanpressade teer prioritet över smaksatta och de smaksatta över övriga grupper.

Några teer är så kända och innehåller så många sorter och undergrupper så de ibland betraktas som egna klasser. Exempel på dessa är Pu-erh, Wu yi yan cha och Feng Huang Dan Cong. Mörkt te (Heicha, 黑茶) och sammanpressat beskrivs ofta som skilda grupper men jag har valt att slå samman till en, främst eftersom de flesta mörka teer är sammanpressade.

Det vi kallar svart te kallas Hong Cha (紅茶) eller rött te i Kina. Oolong benämns ibland blått te (青茶) och vill man av någon anledning att samtliga grupper skall benämnas med färg kan man benämna de mörka teerna som svarta.

Att särskilja grönt och gult te är en ganska ny företeelse, troligtvis inte mer än 15 år gammal. Visserligen tillverkas gula teer på ett annat sätt än gröna men det finns stora likheter i tillverkningsprocessen och även inom gruppen av gröna teer kan tillverkningsprocessen skilja sig en hel del åt. Dessutom tillverkas det mycket få gula teer. Enligt en källa var det professor Professor Chen Chuan som var först med att inkludera gula teer som en särskild grupp.

De smaksatta teer som inkluderas i listan är de som är naturligt smaksatta med blommor under tillverkningsprocessen. Parfymerade teer är mycket ovanligt i Kina och rökta teer brukar klassificeras som svarta.

Hur man tillverkat te i Kina har varierat de senaste två millennierna, något som naturligtvis avspeglats på hur man klassificerat det. Nuförtiden är merparten av allt te, speciellt det som jag menar med kända teer, lösa, torra och hela blad.

Källor
Jag har i huvudsak använt två typer av källor när jag sammanställt denna lista, dels kinesiska och amerikanska böcker och dels seriösa tebutiker. Som komplement till dessa har jag använt wikis och andra källor på internet. Den äldsta boken om te som jag använt är All About Tea men även om den innehåller ett par mycket omfattande listor över kinesiska teer är det mycket få teer som fortfarande säljs under samma namn. Ett undantag är Long Jing. Nästa bok är China-Homeland of Tea  vilken listar ett 20-tal teer som vilka de benämner som ”Green Tea Special Type” till skillnad från de stora kommersiella produkterna från denna tiden, t.ex. Gunpowder och Sowmee. Den första riktigt användbara boken är All the Tea In China vilken tar upp omkring 50 teer där de flesta fortfarande tillverkas.

Den främsta källan är Zhongguo Guigu Ming Cha Zhi 中国名茶志. De mest kända teerna (3) beskrivs mycket ingående och tar upp tillverkningsmetoder, historia och allt annat som kan tänkas vara relevant. Övriga teer (4) beskrivs mer kortfattat i tabellform där man anger namn, sort, när det skapades, var det tillverkas, eventuella utmärkelser och annan viktig information.

Två andra omfattande källor är Zhongguo Chapu (1), 中国茶谱 och Tea Tasting Handbook (2), 品茶图鉴 vilka gavs ut 2007 respektive 2008. Dessa böcker tar upp 180 respektive 214 teer. Teerna i Zhongguo Chapu är redan transkriberade och Tea Tasting Handbooks teer har jag hämtat från Arinas ambitiösa projekt, Green Leaves Red Berries.

Tillgänglighet
Att få tag på kända kinesiska teer är långt ifrån enkelt, speciellt om man inte bor i Kina. De senaste åren har det dock dykt upp ett par butiker som exporterar ganska ovanligt kinesiskt te av hög kvalitet och jag misstänker att detta är en trend som kommer att fortsätta. För att på något sätt beskriva hur lätt ett te är att få tag på har jag delat in dem i grupperna mycket vanligt, vanligt, ovanligt, mycket ovanligt och extremt ovanligt. De mycket vanliga finns att köpa nästan överallt men innebär även att de produceras i stora mängder och i mycket varierande kvalitet. Vanliga teer finns att köpa via postorder. Förvånansvärt ofta finns det bara en enda butik som säljer dessa teer vilket gör att man är ganska utlämnad till dessa butiker. De ovanliga teerna finns dokumenterade på kinesiska wikis och andra websidor men går inte att få tag på något enkelt sätt utanför Kina. Mycket ovanliga teer finns inte upptagna på wikis och är antagligen svåra att få tag på även i Kina. Extremt ovanliga teer finns inte dokumenterade av mer än någon enstaka källa och jag har svårt att tro att man kan få tag på dem om man inte tar sig till platsen där de produceras.