I och med det ökade välståndet i Kina börjar det komma nya tesorter som är extremt dyra och välproducerade. Ett exempel på detta är Jin Jun Mei eller Gyllene Jun Mei. Teet brukar säljas i små presentförpackningar, främst i de fujanesiska städerna Fuzhou och Xiamen¹. Vanligtvis brukar dessa extremt påkostade teer vara gröna eller oolonger så man kan anta att även de svarta teerna börjar ses som mer än en exportprodukt i Kina. Skall man vara riktigt petig heter teet bara Jun Mei, Jin är benämningen på den finaste kvaliteten (guld) och det finns även en lite sämre som kallas Yin (silver). Teet kallas även Zheng Shan Souchong eller Ursprungligt Berg Souchong vilket kommer av platsen där det odlas².

Teet uppfanns 2005 av en man som heter Liang Junde. Det är en typ av Lapsang Souchong som odlas och produceras i byn Tongmu 桐木 (1) i Wuyi. Nu är det Kina vi talar om så naturligtvis producerar man Jin Jun Mei utanför detta område men detta bör ses som en förfalskning eller åtminstone en kopia. Som material lär man använda vilda teträd som växer 1500 meter över havet¹. Så vitt jag vet finns det inga vilda teträd i Fujian men det är möjligt att man har hittat några förvildade buskar, det har ju producerats te i området i mer än 1000 år. Ännu troligare är nog att detta är ett försäljningsknep.

Teet skördas precis innan Qingming-festivalen och är ett ovanligt tidsödande arbete. Teet består i huvudsak av bladknoppar och en erfaren teplockare kan få ihop omkring 2000 på en dag vilket motsvarar ett halvt kilo. Totalt tillverkas det två och ett halvt ton per år. Tillverkningen är identisk med Lapsang Souchong med undantag av att det inte röks¹.

1. Daniel Hong via T Ching
2. TeaSpring

Det avbildade teet är från TeaSpring skördat 2009 som kostade 12,2 dollar för 25 gram. Teet skall komma från Wuyi men det är inte angivet exakt var. Betyget gäller detta te.