Jag fick igår äntligen mitt paket som jag beställt innan jul (17 december) från Dragon Tea House. Snabb leverans, 4 veckor, speciellt om vi tänker på att det har varit jul/nyår under leveranstiden. Tyvärr hade jag ett tandläkarbesök samma dag och min mun var öm och allt smakade konstigt och stickande efter mitt livs första rotfyllning, så jag bestämde mig för att inte prova de fina teerna den dagen när jag kände mig så krasslig och kanske inte skulle kunna känna smakerna och dofterna av teerna.

Så jag har väntat till idag, och det första teet jag provar är just det här, Supreme Lu Shan Yun Wu (庐山云雾).

Jag kan inte jämföra med förra årets motsvarande te, och jag kan inte jämföra med många andra gröna teer heller, då jag mest dricker mörkare oolong-teer, svarta (röda, 红) teer, och Pu'er-teer. Men jag har provat Long Jing (龙井) och Bi Luo Chun (碧螺春) tidigare, samt ett antal andra gröna teer som jag inte kan minnas vilka de var, på olika kinesiska te-hus i Melbourne i Australien.

Jag började med att brygga teet i en sån där kinesisk tekopp av porslin, med en insats med hål som ger plats för bladen att veckla ut sig. Det är en bekväm metod om man inte vill ha bladen kvar i brygden medan man dricker, och om man tycker att det är svårt att använda gaiwan utan att bränna sig. Alltså typ en sån här grej som någon i min familj köpt i Kina:

Jag tog ett par nypor, det torra teet tar upp stort utrymme och blir som nystan med mycket luft mellan mellan bladen, så det ser rätt mycket ut när man tar det. Temperaturen på min vattenkokare stod på ca 80°, men det är ingen exakt termometer, det var i alla fall någonstans mellan 75° och 85°. Jag lät insatsen med bladen stå kvar i ungefär 1½ minut.

Teet doftar mer grönska än de flesta gröna teer jag druckit, grönsaksdoft på ett sött vis, lite som kokt nyplockad små-spenat.

Brygden har ingen jobbig eller sträv beska, och det är mycket söta smak och dofter. Lite lite nötighet som i Long Jing finns där i bakgrunden, men väldigt svagt. Lite magnolia och passionsfruktdoft finns också där, men långt i bakgrunden, men grön-smaken och sötman är det som känns allra mest, de andra är dofter som passerar förbi ibland medan jag luktar på teet och dricker det. Det finns även en lätt sälta (!) och lite umami i teet vilket kommer fram vid längre bryggning. Det blir nästan som en komplett söt soppa.

Det finns ingen egen doft här som jag inte känt förr, ingen speciell doft som skulle vara Lu Shan Yun Wu-teets egen signatur. Men det är ändå speciellt just av den anledningen, att det är så sött, runt och mjukt och att smaken är så allmänt grön.

Samtidigt är det väldigt lättdrucket just för att det är så milt både med sina dofter och sin sötma, och sin allmänna men lite ospecifika grönt-te-smak. Ingen strävhet, eller obehaglig beska, det finns en mild beska om man letar efter den och om man bryggt teet länge, men den är inte en dålig sorts beska, utan en passande mjuk beska som känns inbäddad i de andra smakerna. Jag kan tänka mig att det enda sättet att få fram en obehaglig beska ur det här teet skulle vara att brygga med alldeles för mycket blad.

Bladen kommer i en blandning av kvistvarianter, mestadels enskilda blad och enskilda knoppar, men även en del kvistar med 2 blad, 2 knoppar, 1 blad + 1 knopp, 2 blad + 1 knopp eller 1 blad + 2 knoppar och antagligen andra kombinationer. Alltså plockas teet inte efter något visst kvistmönster, utan alla blandas, och det innehåller även små mängder kvist utan blad. Totalt innehåller det mest blad, ungefär 3 blad per knopp skulle jag gissa.

Väldigt få av bladen flyter, ofta inte ett enda, så det lämpar sig väl för "farfars-metoden" vilket är det vanligaste sättet att dricka te till vardags i Kina, alltså att ha bladen i en skål/kopp/gaiwan och låta dem vara kvar hela tiden och filtrera eventuella flytande blad med tänderna. Att det här teet inte blir beskt även vid långa bryggningar är ännu ett plus om man vill brygga med farfars-metoden.

Jag gjorde själv så att jag tog ur tebladen ur insatsen och lade dem i min kopp och det gav en ännu fylligare sötare smak när jag fyllde på för en andra bryggning.

Nästa gång brygger jag nog i gaiwan och använder den som kopp, alltså farfarsmetoden. Eller i en risskål.

I korthet:

Mycket välsmakande te, mycket speciellt i det att det är så sött, runt, fylligt och mjukt och inte alls komplext, inga "intressanta" smaker, men väldigt gott och behagligt och lättdrucket. Det här teet är nog ett perfekt te att initiera någon i gröna teer med.

Jag skulle absolut kunna tänka mig att beställa samma te i lägre kvalitetsgrad och om det inte är någon större skillnad, använda det som vardags-grönt-te.