För ett par år sedan skrev jag en text om hur man kan brygga olika sorters te och även om jag inte ändrat min uppfattning sedan dess finns det en del att tillägga. Först och främst handlar det om att se det hela som något mer än bara ett sätt att få en färdig dryck. Detta är något som skiljer te från andra populära drycker t.ex. vin och whiskey som bara kräver att man öppnar en flaska (eller låda för den delen).

Det finns hundratals olika sorters grönt te från Kina och många smakar ungefär likadant. Det som skiljer dem tydligast åt är ofta utseendet som kan varierar förvånansvärt mycket. Just utseendet är en viktig aspekt som jag tycker man bör framhäva så mycket som möjligt och därför rekommenderar jag att man brygger dem i glaskärl där löven får röra sig fritt. Att se löven utvecklas och sväva omkring eller ”dansa” är en stor del av upplevelsen och är dessutom användbart eftersom det avslöjar när teet är färdigt. Efter ett par minuter brukar löven sjunka till botten och detta är ungefär när teet är färdigt att dricka. Sjunker inte löven kan detta bero på att man bryggt med för kallt vatten. Temperaturen är förvånansvärt viktig när det gäller grönt te. Faktum är att det är så viktigt att jag rekommenderar alla att skaffa en vattenkokare med termostat som man kan ställa in på valfri temperatur. Ett annat sätt är att använda termometer, se på vattnets utseende eller lyssna på det när det kokar upp men det kräver att ganska mycket uppmärksamhet och jobb. Omkring 80-85 grader brukar vara lagom för de flesta gröna teer men vissa teer kan bli godare med både något varmare och kallare vatten.

Att brygga grönt te skall vara enkelt, praktiskt och okonstlat och naturligtvis resultera i en god dryck. Andra teer som t.ex. oolonger lämpar sig bättre för komplicerade ritualer som kräver både tid och en mängd utrustning medan de gröna bör hanteras så enkelt som möjligt.

Den enklaste metoden och även den jag tycker bäst om är att brygga teet rätt i en glasmugg. Eftersom löven får simma fritt i vattnet hela tiden ställer denna metod vissa krav på teet. Först och främst måste det tåla att dra ganska länge utan att bli bittert. Merparten av löven bör även sjunka till botten, annars blir det väldigt svårt att dricka. Några enstaka löv kan naturligtvis flyta omkring, de kan vara ganska trevliga att tugga på men att ha hela munnen full med löv är jobbigt. Jag brukar börja med att lägga i löven och fylla muggen till en fjärdedel med vatten och sedan skaka muggen försiktigt så löven känns dränkta, det brukar ta kanske 20 sekunder. Efter detta fyller jag muggen med vatten och dricker det så fort det går utan att man bränner sig. Godast är teet när det är varmt och har dragit två till tre minuter. Teet på botten är ganska bittert och därför sparar jag upp till en tredjedel till nästa kopp. Hur många gånger man häller på nytt vatten är naturligtvis upp till var och en. Jag brukar nöja mig med två eller tre gånger men det finns de som häller på nytt vatten betydligt fler gånger. För att teet skall få någon smak bör man dock låta det dra längre för var gång. Muggen får gärna ha ganska tunna väggar så vattnet svalnar ganska fort och ett öra så man kan hålla i den utan att bränna sig.

Om teet blir för bittert innan du får i dig det finns det numera utmärkta glasmuggar med ganska stora glasfilter och lock så att löven kans simma kring och man fortfarande kan se dem. Efter några minuter lyfter man ut silen och ställer den på locket så man kan återanvända löven senare. Dessa muggar kan vara lite svåra att få tag på i Sverige men går att beställa från Kina. En annan fördel är att de kan vara isolerade och behöver därför inte öron.

Ett alternativ till glasmuggar är glastermosar, både enkla och dubbelmantlade. Dessa är mycket populära i Kina, speciellt på arbetsplatser och när man är ute och reser. De senaste åren har de dessutom blivit riktigt snygga och det finns även varianter med inbyggda silar så man kan brygga svårbryggda teer.

Skall man brygga till flera personer är det trevligt att brygga i kanna i stället för i mugg. Lättast är att använda två kannor som rymmer lika mycket. I den första kannan, som bör ha en sil i pipen, brygger man teet och när det är färdigt häller man över teet i den andra kannan. Den andra kannan får gärna vara dubbelmantlad så teet inte svalnar så fort. Saknar tekannan pip kan man naturligtvis hälla teet genom en lös sil och lägga tillbaka löven i kannan efteråt.

Att få tag på trevlig utrustning för att brygga grönt kinesiskt te är förvånansvärt svårt, jag antar att marknaden inte är så stor. De trevligaste glasutensilierna har jag inte särskilt förvånande hittat i Kina. Inte nog med att de är snygga, de är dessutom ganska billiga.