För att hålla sig färskt bör te förvaras ganska svalt, mörkt och utom "dofthåll" från något som kan påverka smaken. Jag brukar ha någon form av burk eller ask med tätslutande lock, gärna i trä. Egentligen borde burken inte vara större än nödvändgt men jag tycker om att kunna få ner en hand så man kan ta upp telöven utan att behöva använda en sked.

Skall teet lagras under lång tid är keramikbehållare från t.ex. Yixing lämpliga. Dessa låter smaken hos teet utvecklas samtidigt som de håller teet torrt. För säkerhets skull kan man lägga bambukol i botten av behållaren och försegla öppningen.

Caddies
Caddy är det engelska namnet för en behållare för te och kommer malajiskans "kati" vilket är en viktenhet vilken motsvarar ungefär ett halvt kilo. Namnet användes först på porslins- och terrakottabehållare fyllda med te vilka importerades från Kina och Japan.

Te fraktades även i metallbehållare eller i metallklädda trälådor, en vana som spred sig in i hemmen i Europa. Tenn var en av de första metallerna som användes men många tebehållare på 1700-talet tillverkades i silver, koppar, mässing, tenn. Även sköldpaddsskal, elfenben och trä användes. Under 1780-talet sjönk priset på te i Europa och som en följd av detta blev tebehållarna större och började tillverkas i trä. De var lockförsedda med gångjärn och lås och innehöll en eller två kärl med lock i vilka teet låg samt samt ett par glasskålar i vilka man kunde förvara socker eller blanda te.

På 1790-talet började tennpläterade behållare av järn användas. Dessa målades för hand med motiv från platser där teet kom ifrån. I mitten av 1800-talet, när te började säljas i mataffärer förvarades teet i stora behållare, ofta mörkt lackade (Japanned), ett utseende som även var populärt i hemmen men då var behållarna betydligt mindre och hade andra former, t.ex som spiror.