För ett par år sedan skrev jag en text om hur man kan brygga olika sorters te och även om jag inte ändrat min uppfattning sedan dess finns det en del att tillägga. Först och främst handlar det om att se det hela som något mer än bara ett sätt att få en färdig dryck. Detta är något som skiljer te från andra populära drycker t.ex. vin och whiskey som bara kräver att man öppnar en flaska (eller låda för den delen).

I och med det ökade välståndet i Kina börjar det komma nya tesorter som är extremt dyra och välproducerade. Ett exempel på detta är Jin Jun Mei eller Gyllene Jun Mei. Teet brukar säljas i små presentförpackningar, främst i de fujanesiska städerna Fuzhou och Xiamen¹. Vanligtvis brukar dessa extremt påkostade teer vara gröna eller oolonger så man kan anta att även de svarta teerna börjar ses som mer än en exportprodukt i Kina. Skall man vara riktigt petig heter teet bara Jun Mei, Jin är benämningen på den finaste kvaliteten (guld) och det finns även en lite sämre som kallas Yin (silver). Teet kallas även Zheng Shan Souchong eller Ursprungligt Berg Souchong vilket kommer av platsen där det odlas².

Teet uppfanns 2005 av en man som heter Liang Junde. Det är en typ av Lapsang Souchong som odlas och produceras i byn Tongmu 桐木 (1) i Wuyi. Nu är det Kina vi talar om så naturligtvis producerar man Jin Jun Mei utanför detta område men detta bör ses som en förfalskning eller åtminstone en kopia. Som material lär man använda vilda teträd som växer 1500 meter över havet¹. Så vitt jag vet finns det inga vilda teträd i Fujian men det är möjligt att man har hittat några förvildade buskar, det har ju producerats te i området i mer än 1000 år. Ännu troligare är nog att detta är ett försäljningsknep.

Denna kinesiska bok om te gavs ut 2008 och är i princip en lista med 214 mer eller mindre kända kinesiska teer. Den är mycket lik Zhongguo Chapu vilket betyder att vart te har en kort beskrivning, en grov kartbild som visar var det produceras och bilder på hur de torra och våta löven ser ut tillsammans med en bild på den färdiga brygden. Dessutom finns det ett par korta kapitel om hur te tillverkas och klassificeras tillsammans med en genomgång av olika teceremonier.

Lite lustigt är att det är förvånansvärt få gemensamma teer i de två böckerna. Bokens styrka är att den visar på den enorma variation som bland Kinas teer och de tydliga bilderna går att använda som referens när man köper och identifierar ovanliga teer. Nackdelen är att beskrivningarna är ganska kortfattade och dessutom inte visas inte några bilder om hur teerna odlas eller produceras.

Mer information om Tea Tasting Handbooks kan man läsa på Arinas ambitiösa projekt, Green Leaves Red Berries. Boken kan vara lite svår att få tag på men den finns att beställa från den utmärkta butiken Sinolitteratur.

Detta te som även kallas Chuan Hong eller Chuan Hung 川红工夫茶 är ett av Kinas mest kända svarta teer. Teet är milt och består nästan bara av bladknoppar, något som är ganska ovanligt bland de svarta teerna. Vanligtvis brukar man göra grönt te av dessa och använda de större bladen till det svarta teet.

Teet odlas främst kring Yibin 宜宾 (1) i sydöstra Sichuan och har gjorts så sedan mitten av 1950-talet då det skapades. Produktionen sker i ett ganska stort område söder om Yangtze och inkluderar Yibin 宜宾, Neijiang 内江, Fuling 涪陵, Jiang lag江律 och Chongqing. Tidigast var dock Yibin följt av Wanxian 万县 och Daxian 达县.

Teet har främst exporterats, både till USA, Europa och Ryssland och hade en stor fördel gentemot sina konkurrenter i och med att det kunde skördas tidigt på året och kom därför tidigt ut på marknaden. Förutom detta visade det sig att området var lämpligt för att odla svart te och teet blev snabbt mycket populärt. Från början tillverkades teet för hand men med den ökade efterfrågan gick man över till maskinell produktion. Produktionen har dock varierat kraftigt de senaste 30 åren man arbetar för närvarande för att återställa teets forna rykte och kvalitet.

Detta te förväxlas ofta med Bai Lin Jin Zhen, något som inte är så konstigt eftersom de ser nästan likadana ut och kommer från samma plats, Fuding (1) i norra Fujian. Faktum är att jag tror att producenterna blandar teerna själva. Enligt en av de få butikerna som säljer detta te är detta ett av de mest kända svarta teerna från Fujian och dessutom ett av de äldsta¹. Teet säljs ibland som Tangerine Red Congou.

1. TeaSpring
Det avbildade teet är från TeaSpring skördat 2008 som kostade 4,4 dollar för 25 gram. Betyget gäller detta te.

Namn: Lu Shan Yun Wu
Kvalitet: Supreme
Butik: Dragon Tea House
Skörd: 2010
Pris: $26.99/ 100g
Eftersom Lu Shan Yun Wu var ett av de bästa teerna jag drack förra året har jag sett fram emot att testa årets skörd. Tyvärr blev jag lite besviken, visserligen är det ett mycket trevligt te men har inte samma friskhet som förra året. Dessutom är det lite mer svårbryggt. Nu kan det vara så att jag blivit bortskämd av alla de trevliga gröna teer jag druckit det senaste året, det är svårt att säga.

Under Ming- och Qing-dynastierna (1368–1644, 1644–1911) var detta ett populärt tribut-te, men glömdes sedan bort¹. Med hjälp av tre 80-åriga teodlare återskapades dock teet 1971 och det blev genast mycket uppskattat. Första året tillverkades 14 kilo, 1973 och 1974 tillverkades det omkring 200 kilo men redan 1985 var produktionen 3700 kg². Nuförtiden lär produktionen vara hela 4500 ton, värt 150 millioner yuan vilket är ungefär lika mycket i svenska kronor. Ungefär 90% av alla hushåll i trakten arbetar med produktion av te vilket innebär omkring 100000 personer².

Teet består nästan helt av bladknoppar, vilket ger en mycket mild och lite kryddig smak.

Tillverkning

Detta är ett av Kinas mest kända gröna teer och det mest populära av alla Mao Feng. Teet odlas kring bergskedjan Huang Shan (3,4) 黄山, ett otroligt vackert bergsområde i sydvästra Anhui som är hem för många fantastiska teer. Teet är känt för sin fruktiga smak, sitt böjda utseende samt att det går att brygga många gånger.

Sorter och kvaliteter
På grund av sin stora popularitet finns det en mängd olika företag och småbönder som producerar detta te, något som lätt fram till en ganska stor variation i tillverkning och kvalitéer. I början av 1990-talet producerades det tusentals ton¹. Teet odlas i ett ganska stort område, en hel del tillverkas t.o.m. i  Qimen (2) men det finaste anses komma från Yungu Temple 云谷寺 (4), Songgu Nunnery, Diaoqiao Nunnery, Ciguang Ge 慈光阁 och Hillside Temple på en höjd av omkring 1200 meter over havet.

En Shi Yu Lu kommer från de östra delarna av Enshi och är något så ovanligt som ett ångat kinessikt te, inte helt olikt de japanska. Detta är visserligen en sanning med modifikation eftersom det även finns en rostad variant². Bladen är långa och smala och betydligt helare än de japanska motsvarigheterna.

Färgen på det färdiga teet är mycket ljus, nästan färglös men smaken är blommig och ganska speciell. Vanligtvis bryggs detta te med ganska svalt vatten, 60 till 70 grader på samma sätt som många japanska. Teet skall innehålla en stor mängd selen, ett spårämne med en mängd positiva hälsoegenskaper¹.

Flera variteter används som material för detta te, bl.a. en som heter E Cha #10, Long Jing #43 och en lokal sort som kallas Xuan En Qun Ti Zhong².

Det lär ha tillverkats te i Enshi sedan Tang-dynastin (618-907) och En Shi Yu Lu uppfanns någon gång under Kejsare Kangxi’s regeringstid (1661-1722). Vid denna tid använda men ett speciellt varmt bord för att torka, rulla, forma och fixera telöven och ge dem dess karakteristiska form². Under 1700-talet var En Shi Yu Lu ett tributte till Kejsare Qian Long och han lär ha tyckt mycket om detta te².

Du Yun Mao Jian brukar finnas med på listor over Kinas mest kända teer men är mycket svårt att få tag på. Inte för att produktionen är speciellt liten utan att mycket lite exporteras utanför Kina eller ens Guizhou där teet produceras. Mest känt är teet för sin relativt nära koppling till Mao Zedong och sitt pris det vann på Panama-Pacific International Exposition 1915.

Det skall ha tillverkats sedan Ming-dynastin (1368-1644) och varit ett tributte till Kejsaren men jag har inte hittat några tillförlitliga källor som verifierar detta. Teet tillverkas i Duyun 都匀 i södra Guizhou och påminner en hel del om Bi Lou Chun. De bästa teet kommer från Shao Jiao, Shao Shang, Huang He, Hei Gou och sluttningarna av Qian Jia Slope mountain vid byn Tuan Shan¹.

Brevet från Mao Zedong