Som ni kanske läst, köpte jag ett mycket trevligt te på Forida's för ett par dagar sedan. Jag vet inte så mycket om det mer än att det är grönt, ekologiskt odlat och från norra Jianxi.

Teet smakar inte så mycket, dels är skotten rysligt små som ni kan se på bilderna och dels är det skördat för 2008. Trots detta är det ett mycket trevligt te som jag lovar att berätta mer om när jag vet lite mer.

Detta jasminte från Ten Ren är gjort på ett hoprullade grönt te från Kina. För att få en tydlig smak är teet smaksatt sju gånger.

Jag köpte detta för kanske åtta år sedan och lagrat det sedan dess. När det var färskt hade det en mjuk och elegant smak av jasmin och det gröna teet lyste igenom. Efter lagringen har smaken av jasmin utvecklats och blivit mildare och till min förvåning kan man fortfarande ana det gröna teet. Vanligtvis brukar gröna teer vara helt smaklösa efter så här lång tid men på grund av att det är rullat bevaras smaken. Jag bryggde det lagrade teet två gånger och även om den andra dragningen var tunn var den överraskande god. Betyget för det lagrade teet kanske inte så bra men det var värt en 5:a när det var färskt.

Vanligtvis tycker jag ganska illa om smaksatt te men just jasminte, eller mòlì huāchá, är ett undantag. Främst för att det smakar bra men även eftersom det är en naturlig produkt som är ganska komplicerad att tillverka, att det är en populär produkt i Kina, främst i de norra delarna, men framför allt dess långa historia.

Att klassificera jasminte är inte helt enkelt, dels tillverkas det i ganska många länder, främst Kina men även i Taiwan, Sri Lanka och Vietnam. Sedan kan man använda en mängd olika sorters te som bas i produktionen, oftast grönt men även pouchong (ett lätt oxiderat oolong), vitt och svart te används. Förutom detta kan det ha en mängd olika utseende och kvaliteter, allt ifrån det sämsta skräp till riktigt bra.

Gemensamt för alla dessa teer är dock den tydliga jasminsmaken vilken gör det svårt att uppfatta några andra nyanser i teet. Av denna anledning har jag valt att klassificera jasminte som en egen grupp te oavsett ursprungsplats och tillverkningsmetod. Det finns dock ett undantag, Bi Tan Piao Xue.

Historia

Den dyraste tepåsen, värd över 100 000 kr, skapades 2007 för att fira PG Tips 75-års jubileum. Det tog tre månader att göra tepåsen som bl.a. bestod av 280 diamanter¹.

1 Ananova Ltd

Yunnan Sourcing LLC drivs av en amerikan, Scott Wilson, och har sin bas i Kunming i Yunnan. Butiken är inriktad på pu-erh men säljer även an del annat te, främst från Yunnan. Priserna är mycket bra och butiken har ett bra rykte. Tyvärr är butiken byggd kring Ebay vilket gör den knölig att använda men om man bortser från detta är den prydlig och omfattande.

Jag har just beställt mitt första te från dem och återkommer när jag vet mer. Adressen är http://stores.shop.ebay.com/Yunnan-Sourcing-LLC

Skall man köpa te är det naturligtvis bäst att köpa det på plats av den som odlat det. Tyvärr är detta få förunnat, speciellt för oss i Sverige. Alternativet är att köpa teet från någon som faktiskt besökt den aktuella odlingen och hoppa över alla mellansteg, något som är möjligt från någon av de lokala butiker som börjat dyka upp på Internet. Nu är jag förtjust i små lokala tebutiker med personal som vet vad de säljer och det var därför så roligt att jag hittade en butik i Göteborg som faktiskt importerar te direkt från i Kina och inte nog med det, de tar in riktigt bra te!

Butiken heter Forida's och ligger på Linnégatan, inte långt från Järntorget. Den drivs av Qun Wallström som också arrangerar resor till Kina med jämna mellanrum. Förutom te säljer de porslin, siden och annat hantverk men även trevliga tekannor och en mycket snygg tebricka. Teet de säljer är främst från Jianxi men de hade även ett vitt te från Fujian. Tyvärr vet jag inte så mycket om teet men jag lovar att ta reda på mer.

Forida's har även en hemsida som man finner på http://www.foridas.se/

Namn: Song Nan Nuo Shan Ji Di
Butik: House of Tea
Skörd: 2009
Pris: 999 kr (280 kr/hg). Jag fick 14 gram som smakprov.
Vikt: 357 gram
Ursprung: Nan Nuo bergen, Xishuangbanna, Meng Hai, Yunnan
Detta är ett prisbelönt stenpressat grönt pu-erh som dessutom soltorkats. Bladen kommer från teträd som tydligen är förvildade och är ett antal hundra år gamla.

Innan vi talar om det här teet vill jag påpeka att jag inte brukar dricka pu-erh. Jag drack en del i mitten av 1980-talet innan det blev en sådan hysteri, men ärligt talat så förstod jag mig aldrig på dem. Därför var det mycket roligt när jag nu fick möjligheten att pröva på ett erkänt bra grönt pu-erh efter så lång tid.

Utseendemässigt finns det inget att klaga på, bladen är jämna och hela och inte så hårt sammanpressade. Troligtvis skall detta te lagras i ett antal år innan man skall dricka det men eftersom jag bara fick ett litet prov var det igen större mening. Först testade att brygga enligt alla konstens regler (7 gram te, 2 minuter, 2 dl kanna, jättevarmt vatten) och resultatet blev, tja, starkt och ganska bittert. Andra bryggningen likaså, den tredje och fjärde smakade som ett hyfsat grönt te och därefter slutade jag. Det finns gränser på hur mycket te jag kan dricka även om de finns de som tvivlar.

Av alla teer är nog Pu-erh det som omgärdas av mest mystik, rykten och rena lögner men det är kanske inte så konstigt eftersom det har en mängd unika egenskaper som skiljer det från alla andra teer.

Pu-erh, vilket även stavas Pu'er, Puer eller Bolay, är ett grönt te som främst odlas och tillverkas i Yunnan. Hur det tillverkas varierar något men löven skall alltid vara av varianten ”Storbladigt Yunnante” eller da ye vilken utanför Kina kallas Camellia sinensis var. Assamica. Ibland kallas även teet ”bredbladigt” p.g.a. sitt utseende. Vad som utmärker denna variant är att de unga bladen och bladknopparna ofta täcks av små fjuniga hår och att de är ovanligt stora. Det sägs även att den kemiska sammansättningen i bladen skiljer sig från andra kinesiska tevarianter men jag har inte lyckats hitta någon trovärdig källa som bekräftar detta. Det är dock inte helt otroligt eftersom detta te, till skillnad från de flesta andra, faktiskt blir bättre av att lagras.

Jag har inte druckit mycket turkiskt te i mitt liv, kanske tio olika sorter, varav det här är ett av de bättre. Jag köpte det i Paris på Le Palais des Thés för 8 år sedan och de säljer faktiskt fortfarande ett liknande även om de av någon anledning anger det som parfymerat. Smakmässigt har jag svårt att skilja det från andra svarta teer och det är inte en sort jag kan rekommendera.

Detta är ett samlingsnamn på taiwanesiska oolonger som odlas på hög höjd, något som antyds av namnet som betyder högt berg. Vanligtvis är det riskabelt att köpa detta te eftersom man kan få nästan vad som helst. Visserligen brukar det komma från de centrala delarna av Taiwan men man kan inte vara säker.

Jag fick ett smakprov av House of Tea:s Formosa Gao Shan som är ett lätt oxiderat oolong. Priset är över 300 kr/hg vilket antyder att detta är ett riktigt bra te men jag är faktiskt lite besviken. Det är visserligen inget dåligt te, långt därifrån, smaken är sötaktig och mild, men det ingenting man kommer ihåg. Till teets försvar får man säga att det går att brygga bladen ovanligt många gånger och fortfarande få ett smakrikt te.