Min moster, hon som lärde mig att uppskatta te, berättade att det fanns te på 1960-talet som blandats upp med teblommor. Detta är inte en produkt som jag sett men till min glädje hittade jag ekologiska torkade teblommor hos Upton för några år sedan. Det är sällan man ser blommande tebuskar, främst för att de plockas så hårt men jag misstänker även att det beror på att detta inte är en egenskap man värderar högt och med tanke på att de flesta tebuskar klonas nuförtiden fyller de ingen funktion.

Tyvärr svek mitt mod mig och jag har låtit dessa blommor ligga i en burk sedan jag köpte dem men för ett par dagar sedan tog jag mig samman och bryggde te på dem. Enligt Upton skulle de kokas i 8 minuter vilket resulterade i en brunaktig dryck, betydligt grumligare än te. Smaken var, om man skall citera Douglas Adams, ”vätska som var nästan, men inte riktigt, helt och hållet olikt te.” vilket inte är speciellt positivt. Faktiskt blev det så otäckt att jag inte fick i mig mer än några munnar.

Detta gula te från Anhui tillverkas av AHCOF International development CO.LTD, ett företag i Anhui som grundades 2001. Teet importeras genom Johan & Nyström och finns att köpa i ganska många butiker i Sverige. Det är däremot ganska svårt att få tag på i andra länder.

Teet har inte tillverkats särskilt länge, kanske fem år och säljs i två kvalitéer, FY102 och FY103. Vilken av dessa som importeras till Sverige vet jag inte. Gult te kan tillverkas på en mängd olika sätt, det enda gemensamma är ”gulningssteget” men även detta kan skilja sig åt mellan olika teer. Enligt AHCOF tillverkas detta te genom en utvecklad traditionell metod men vad denna består i är ingenting de avslöjar.

Enligt Johan & Nyström kommer detta te från ”Sunon-regionen” i Anhui men någon sådan har jag aldrig hört talas om, troligare är att Sunon är ett varumärke. Antagligen odlas teet i närheten av Hefei.

Jag är väldigt förtjust i att handla te från små lokala tebutiker men de senaste åren har jag ändå köpt merparten av mitt te på postorder. Den främsta anledningen är nog att det inte har funnits särskilt bra tebutiker i Göteborg där jag bor. Bor man i Stockholm finns det en hel del att välja på men i Göteborg får teet trängas i butiker som säljer både kaffe och godis och har en personal som inte är särskilt kunnig. Vist, vi har ju Foridas och Camellia på Vallgatan men deras sortiment av riktigt bra te är så litet att man snabbt tagit sig igenom det.

Jag såg därför till min glädje att vi fått en ny tebutik i staden, Tekultur, på Andra Långgatan. Butiken var snygg och prydlig (i alla fall tills mina barn lyckades hälla ut te på golvet, jag ber hemskt mycket om ursäkt för det), hade ödmjuk och kunnig personal och de bjöd dessutom på gott te. Sortimentet såg ut att till stor del bestå av varor från Johan & Nyström men de hade även en hel del japanskt te och ett par riktigt söta tekannor. Tyvärr hade de inte fått in något av årets gröna teer från Kina, men det är ju inte så konstigt, de håller ju på att skördas just nu men jag fick i alla fall med mig tre riktigt obskyra teer hem som jag skall pröva i helgen.

En gaiwan, även kallad Gaibei (蓋杯) eller Juzhong (焗盅) är en liten tekopp med fat och lock. Dessa koppar skall först ha uppfunnits i Kina under Ming-dynastin (1368 till 1644 e.Kr.)¹ men detta är jag skeptisk till, främst därför jag inte sett några Gaiwaner äldre än sent 1800-tal, varken hos antikhandlare eller på museum.

Gaiwaner används främst i Taiwan och sydöstra Kina och då i huvudsak till teer men svag smak som gröna och vita. Teet bryggs och dricks direkt ur gaiwanen och locket används för att sila bort telöven. Locken, som är helt runda, i kombination med de lite sluttande väggarna på gaiwanen gör att man kan ändra storleken på hålet man dricker ur beroende på hur stora telöven är. Ibland används även gaiwaner för att brygga oolonger men då fungerar de mer som vanliga tekannor och det färdiga teet hälls över i mindre koppar.

De finaste gaiwanerna tillverkas på Taiwan men det tillverkas även utmärkta i Yixing och runt om i Kina. Vanligtvis är de i porslin med de finns även i keramik och glas.

Personligen har jag svårt för dessa koppar. De är lite för vingliga och svåranvända för min smak och eftersom löven simmar kring i teet tills dess att man dricker det brukar man få välja mellan att bränna sig eller att teet blir bittert för att ha dragit för länge. Som väl är börjar det komma alternativ. Dels finns det modeller med små öron så man inte bränner sig lika enkelt och dels finns det modeller med lösa eller fasta silar som gör dem lättare att använda.

Ett av mina absoluta favoritteer är Bi Lou Chun. Av någon anledning har jag dock haft stora problem att hitta riktigt gott Bi Lou Chun de senaste åren. Visserligen har jag bara letat i prisklassen 200-300 kr/hg men det borde räcka. I år tog jag mig dock samman och köpte en tidig skörd från Jing Tea Shop för nästan 500 kr/hg. Teet var väldigt ludet och odlat på East Dong Ting Mountain på mellan 200 och 300 meter över havet. Löven kommer från en varitet som heter Liu Ye vilken även kallas original ”Xiao Ye Variety”.

Visserligen är detta ett trevligt och gott te men inte alls lika bra som det relativt billiga te jag fick tag på när jag besökte Tai Hu. Nåja, det är bara att fortsätta att leta, årets teer har ju knappt börjat komma.

En av de mest uppskattade, om inte kultförklarade, moderna tillverkarna av teutensilier är taiwanesiska Lin's Ceramics Studio. Främst är de kända för sin serie ”Purion” som tillverkas av en blandning av metallmalm och lera som oxideras och bränns flera gånger.

De har mer än ett dussin butiker i både Taiwan och Kina men det är ganska svårt att få tag på dem via postorder. Visserligen går det att köpa produkterna direkt från hemsidan men den är svår att hitta på och saknar köpsystem. De tar dock både bankkort och Paypal. Vill man få en översikt över produkterna finns dessa på Alibaba.

Det finns även ett par tebutiker som säljer utvalda produkter från Lin's, bl.a. Lea's tea och Pure Puer Tea.

Zheng He, även kallat Ching Wo är ett av de tre kända svarta teerna från Fujian. Namnet kommer av länet Zhenghe, ett bergsområde norra Fujian vilket täcks av skog och är genomskuret av vattendrag, där teet ursprungligen odlades. Även ”Ching Wo” är namnet på samma län fast på den lokala dialekten. Numera tillverkas en mängd olika teer i Zhenghe, både vitt, grönt, oolong och svart men Zheng He har fått behålla sitt namn.

Te lär ha odlats i Zhenghe i mer än tusen år och under Song-dynastin var området känt för sitt te ”Ya Cha” som var ett tributte till bl.a. Kejsare Huizhong (1082-1135 e.Kr.). Faktum är att området fick sitt namn av kejsaren, tidigare hette det Guanli. Hur länge det svarta teet ha tillverkats är oklart med det skall ha varit en populär exportprodukt under 1840-talet och ett decennium senare 50 000 kg/år. Även om teet var populärt var det inte speciellt känt men trots detta förfalskades det i stor omfattning. 1874 förfinades teet av tehandlare från provinsen Jiangxi och det blev omedelbart ett succé och sedan 1896 har det betraktats som ett av de bästa svarta teerna från Fujian. På grund av krig och oroligheter under den första halvan av 1900-talet föll teet i glömska och det är först de senaste decennierna som teet återfått sin popularitet.

Detta lär vara ett av de äldsta svarta teerna och ett av de första som exporterades till Europa. Jin Zhen är en benämning på den högsta kvalitetsgraden och betyder ”gyllene nål” och innebär i praktiken att man väljer ut det finaste teet från den första skörden. Teet odlas i bergskedjan Taimu i norra Fujian, samma plats som Jin hou hong cha, Bai Hao Yinzhen och Taimu Hairy Needle kommer ifrån.

Teet säljs även som Golden Needle Congou, Bai Lin Jin Zhen Gongfu och Bai Lin Jin Zhen Congou.

Källa: Teaspring

Det finns många teer i Kina som sällan eller aldrig exporteras till Sverige och ett av de mer obskyra är Heicha. Heicha är ett samlingsnamn på ett sammanpressat och efterbehandlat te som i huvudsak produceras i Hunan och säljs till gränstrakterna i och kring Kina. Ibland används även namnet i vidare benämning och omfattar då betydligt mer kända sammanpressade teer som Laobian (湖北佬扁茶), Bian (四川邊茶), Liubao (廣西六堡茶) och Pu-erh (雲南普洱茶). Materialet för teet är grovt (något man ser tydligt efter man bryggt teet, man kan hitta hela kvistar).

Namnet betyder ”mörkt te” eller ”svart te” vilket troligtvis kommer av den mörka färgen på både telöven och bryggden. Det är förvånansvärt svårt att få entydig information om detta te och jag jag försöker därför i största möjliga mån hänvisa till de originalkällor jag funnit.

Enligt Zhou Hong Jie, lärare på Puerh Tea College and forskare på Puerh Tea Research Institute, används löv från Xiao Ye Zhong 小葉種 (småbladigt te) eller Zhong Ye Zhong 中葉種 (mellanstora blad) för att tillverka Heicha till skillnad från Pu-erh som tillverkas av Da Ye Zhong 大葉種 (storbladigt te).

Jiang Yu Fa, en taiwanesisk professor som forskat kring te, hävdar i en rapport att namnet ”Heicha” användes första gången i texten Ming Shi 明史 från 1400-talet.

Kvalitet: STGFOP
Butik: Upton Tea Imports
Skörd: 2009
Pris: $10.40/ 125g

Detta är ett ljust och trevligt te från Assam med förvånansvärt mild smak.