När den här boken dök upp för ett par år sedan gav den intryck av att bara vara en i mängden av oinspirerade teböcker skrivna av amerikaner utan någon större kunskap om varken te eller teindustrin. Till min glädje utmärker den sig dock på ett antal punkter vilket gör att detta är en bok jag faktiskt kan rekommendera.

För det första arbetar författarna Mary Lou och Robert Heiss inom teindustrin och driver en tebutik, Cooks Shop Here, i Northampton Massachusetts. Dessutom reser de tydligen en hel del och har en god insyn i hur te tillverkas.

För det andra innehåller boken en hel del information, betydligt mer än de flesta andra böcker om te. På 400 sidor tar man upp de flesta aspekterna kring te och dessutom en hel del trevliga bilder. Joseph Simrany, presiden i Tea Association of the USA, beskriver boken som en uppföljare till ”All About Tea”, något jag absolut inte håller med om men den visar på den enorma förändring som skett inom te industrin de senaste 70 åren, speciellt i Kina.

För det tredje är den välskriven och lättläst, något som brukar vara ganska ovanligt när det gäller böcker om te.

Detta gröna te köpte jag Grace Tea House för några månader sedan. Enligt hemsidan har de fyra kvaliteter, Special Grade, First Grade, Second Grade och Third Grade men jag har inte lyckats lista ut vilket det är jag köpt, allt som står är ”High Mount. Organic Green Tea, 2009 spring harvest”. Grace Tea House hävdar att teet kan sänka feber, bota förgiftningar och mässling men det låter jag vara osagt. En sak är dock säker, det botar inte halsfluss för det har jag testat.

Enligt Grace Tea House odlas teet vid HongXue Cave i TaiMu vilket är ett bergsområde i nordöstra Fujian, känt för sin skönhet. HongXue skall enligt en legend vara födelseplatsen för Taimu, en gudinna som gett berget sitt namn. Samma plats lär även vara födelseplatsen för Bai Hao Yinzhen1. Teet har trevlig form, och har en lite sötaktig smak. Det ända jag har att invända är att det är svårt att särskilja från många andra gröna teer, speciellt som dessa kan kosta betydligt mindre.

¹ Fuding Dongnan White Tea Co., Ltd.

Av någon anledning är jag väldigt förtjust i sammanpressat te, även kallat tegelte. Tyvärr brukar de smaka ganska illa men de ser ju trevliga ut och brukar kosta ganska lite. I min senaste beställning från Yunnan Sourcing LLC packade jag ner inte mindre än fem sammanpressade teer.

Ett av dessa teer är "Bamboo Wrapped Bricks", ett pu-erh som tillverkades 2009. Teet är format som platta rektangulära kakor och väger 100 gram. Löven lär komma från Bing Dao i Mengku och är soltorkade som så många andra pu-erh. Totalt tillverkades det 1200 kg.

Nu är jag inte särskilt förtjust i pu-erh och detta lyckades inte omvända mig. Allt jag lyckats åstadkomma är en tunn och bitter dryck totalt utan charm. Det enda positiva är att kakorna ser väldigt trevliga ut och att det inte kostade mer än 4 dollar.

För ett par månader sedan köpte jag en del te från Yunnan Sourcing LLC och ett av de mer intressanta teerna jag fick var detta oolong från Yunnan. Historiskt sett har det producerats mycket lite oolonger i denna provins, faktum är att detta är det första jag prövat. Teet är av typen ”Oriental Beauty”, ett populärt oolong från Taiwan. Teet skall tillverkas av en taiwanes som flyttat till Yunnan och med tanke på hur likt denna produkt är sin taiwanesiska förlaga har jag ingen anledning att tvivla på detta. Vad som gör detta te speciellt är att man använder telöv från Yunnan, närmare bestämt ”vildväxande” bredbladiga blad från Wu Liang.

Jag hade stora förhoppningar vad det gäller detta te men faktum är att det är förvånansvärt likt de taiwanesiska oolongerna. Detta gör det inte dåligt på något sätt, bara inte så spännande som jag hade hoppats på.

Källa: Yunnan Sourcing LLC
Bild och te: Wu Liang Mountain "Oriental Beauty" Oolong tea, skördat hösten 2009. Pris: $9.90/100g. Bilderna visar teet torrt, efter första och andra bryggningen.

Att kalla detta vita te från Fuding för en ny produkt är kanske att ta i eftersom det har tillverkats sedan 1968. Faktum är att det är tveksamt om det borde kallas för vitt te över huvud taget med tanke på att det både får vissna ner, rullas, om än varsamt och till och med oxideras. Vanligtvis torkas bara vitt te utan någon form av bearbetning.

Anledningen att det benämns som vitt är att det ursprungligen togs fram för den europeiska marknaden som ett alternativ till vitt te som uppfattades som smaklöst. Som material använder man dessutom löv från Da Bai Cha (Big White Tea) som ympats på Da Bai Hao (Big White Hair). Samma tesorter används för att producera Bai Mu Dan, ett annat känt vitt te.

Teet smakar ungefär som andra vite teer, kanske lite mer men har en annorlunda doft. Utseendemässigt påminner det mest om ett grönt te även om bladen är täckta med små fjun, något som är ganska vanligt hos exklusiva vita teer.

Källa: Dragon Tea House
Bild och te: Premium Organic New Technique White Tea, Dragon Tea House 2009, $19.99/100g.

Det här teet fick jag i julklapp men tyvärr vet jag inte mycket mer om det än att det är från Yame. Yame ligger i norra delen av Kyūshū som är den stora ön i södra Japan. Detta område står bara för några procent av Japans totala teproduktion men faktiskt mer än hälften av allt Gyokuro, det exklusiva teet som används för att tillverka ceremonite, odlas här. Teet var förvånansvärt fruktigt och lättdrucket och blev bäst när jag bryggde det med ganska svalt vatten under kort tid.

Jag har en god vän från sydvästra Japan som ibland ger mig både te och mer obskyra produkter som japanskt tegodis. Jag vet inte så mycket om dem, men om jag förstått det hela rätt, skall vissa sorter ätas till te och andra är gjorda av te.

Den första sorten jag fick var små sötsliskiga olikfärgade bollar. De är lite mjöliga i konsistensen men som med de flesta andra japanska produkter är de vackert förpackade. Den runda träasken som de kom i är dekorerad med olika djur, bl.a. en brinnande sköldpadda som jag inte blir klok på.

Den andra sorten var betydligt godare och består av små cylindrar av karamelliserat ris inlindat i en hård skorpa av grönt te. Jag är inte så förtjust i godis men de här var riktigt trevliga, inte så söta och med en viss smak av te.

Dubbelmantlat glas måste vara en av de bästa produkter som kommit de senaste åren. Fördelen med dessa isolerande glaskonstruktioner är att man slipper bränna sig, att teet håller sig varmt längre och de är genomskinliga så man kan se teet. Visserligen finns det fantastiskt vackra koppar och kannor i alla möjliga material men just glas har den fördelen att det framhäver just teet och inget annat. Det finns kanske ett halvdussin tillverkare av dubbelmantlat glas och jag har testat två, Bodum och Eilong.

Bodum
Bodum tillverkar både tekannor och muggar. Muggarna är tänkta för alla typer av varma drycker och det finns flera sorter som passar för just te. Den trevligaste av alla Bodums muggar jag har hittat är Canteen. Denna mugg kommer i en mängd olika former och storlekar och kan även fås med öra. Den första generationen var väldigt slät och trevlig men hade tydligen problem med den inneslutna luften vilket kunde få glaset att spricka. På grund av detta har man nu satt in en liten silikonventil och samtidigt passat på att trycka en massa reklam i botten på glaset som jag tycker är ganska störande. Bodum har även andra muggar, t.ex. två sorter med matchande tesilar som jag tycker ser väldigt trevliga ut.

Eilong

Det tog sin tid men nu äntligen känner jag mig så frisk att jag orkar skriva igen. Jag håller för närvarande på att försöka få slut på mitt förråd av te innan årets första skörd från Kina dyker upp och ett antal av dessa teer kommer recenseras här på The Way of Tea de närmaste veckorna.

Som ni säkert märkt är det lite dåligt med uppdateringar just nu vilket beror på att jag är sjuk. Med lite tur biter antibiotikan snart men om inte passar jag på att redan nu önska alla en god jul. Jag har även problem med min telefonsvarare så för er som försökt ringa mig får ni gärna försöka igen eller använda epost.