Det här är ett riktigt bra svart te från Fujian. Teet är uppkallat efter byn Tanyang 坦洋 (?), och odlas i häradena Fu'an 福安市 (1), Tuo Rong (?), Shouning 寿宁县 (2), Zhou Ning 周宁县 (3) och Xiapu 霞浦县 (4)¹. Tanyang ligger söder om Fu'an på den västra stranden av ett vattendrag som heter Shexi (?), en del av Changxi (?)².

Under tidig Ming (1368 - 1644) skall en man i Tanyang , Hu Youcai, tagit fram en ny tekultivar som kom att kallas Tanyang Cai Cha. Denna blir omkring två meter hög och växer mycket snabbt. Teet kan skördas från Qing Ming till sen höst och skall kunna producera över 5 ton per hektar(!), jag är dock osäker på om det är färska löv eller färdigt te. Kultivaren blev snabbt populär och spreds vida omkring. Från början användes Tanyang Cai Cha i huvudsak för att producera bakat grönt te, ett te som blev vackert format ljusgrönt te bra arom².

Det här är ett svart te från Yixing (2), platsen i Jiangsu som är så känd för sina tekannor. Teet finns omnämnt i kinesisk litteratur och är ganska lätt att få tag på via TeaSpring (även om de säljer förra årets skörd). Trots detta finns det förvånansvärt lite information om teet och det är inte alls lätt att hitta i Kina. Vad detta beror på vet jag inte, men det är möjligt att teet säljs under så många namn att man blandar ihop det med andra svarta teer från Jiangsu. Jag vet med säkerhet att teet säljs som Zhu Hai Golden Tea, Bamboo Ocean Golden Tea, Zhu Hai Jin Ming Hong Cha och Golden Bamboo Yixing men jag misstänker att det säljs under flera andra namn. För några år sedan reste jag runt i området och letade just efter svarta teer men även om jag blev bjuden på ett fantastiskt bra te kunde jag inte hitta några att köpa. Förra året köpte jag dock ett te från Dragon Tea Store, Yixing Congou men jag är inte säker på att det finns något släktskap, teerna ser inte direkt lika ut. Nu säger detta kanske inte så mycket eftersom de olika Zhu Hai Jin Ming jag sett ser ganska olika ut, allt ifrån feta böjda blad till ganska raka helt gyllene. Så svart som Yixing Congou har jag dock inte sett det. Dessutom tillverkas det en hel del svart te i Jiangsu även om dessa inte är speciellt kända.

Ying De Hong är ett svart te från Guangdong, en provins som mest är känt för sitt oolong. Detta te som ibland kallas Guangdong Black och Ying Hong odlas och tillverkas kring Yingde (1) 英德 i norra delen av provinsen. Teet odlas i öppen böljande terräng. Klimatet är subtropiskt med tydlig monsunperiod vilket innebär att det är både varmt och fuktigt, kanske inte det bästa för grönt te lämpligt för svart te.

Första gången det såldes var 1959 och 1964 tog man fram en metod för att använda storbladiga tebuskar från Yunnan som material. Under 1990-talet fortsatte utvecklingen och flera nya kvalitéer och sorter har tagits fram. Vanliga sorter är FOP, FBOP, BOP, BP men även några mer exklusiva sorter.

Teet är i huvudsak maskinellt tillverkat. Efter att ha vissnat ner till en fukthalt av exakt 64% (men en tolerans av en %-enhet) rullas teet i 40 till 50 minuter. Efter detta oxiderar teet för att torkas i 105 till 115 garders värme. Avslutningsvis torteras det och packas. Under 1970-talet utvecklades även en metod (d.v.s. en maskin) som förutom rullar teet även skär det, en metod som fortfarande används, åtminstone för de sönderbrutna kvalitéerna.

Det avbildade teet är från TeaSpring skördat 2008 som kostade $3,80 för 25 gram. Betyget gäller detta te.
Källa: Hudong

Detta svarta te från Hubei te säljs under ett antal namn, bl.a. Yi Hong Congou 宜红工夫茶, Yi Hong Gongfu 宜红工夫 och Yi Chang Hong Cha. Namnet Yi Hong kommer av häradet Yichang (1) 宜昌 som teet passerade på sin väg till exporthamnen Hankou 汉口, en del av dagens Wuhan (2) 武汉².

Den första som exporterade detta te lär ha varit en tehandlare från Guangdong, Kwan Tai Fook, som producerade te i Wufeng 五峰 i början av 1850-talet. På grund av den stora framgång detta te hade i Europa, Ryssland och Amerika följde många andra tehandlare snart efter. Ganska snart upprättade tehandlare från Ryssland och Storbritannien handelstationer i Hubei och dessa följdes av tyska och amerikanska¹. Namnet har använts sedan minst mitten av 1800-talet och under 1880-talet var exporten enorm. Mellan 1886 och 1888 producerades 15000 ton vilket motsvarade 7 % av Kinas hela teexport². Några decennier senare hade exporten kollapsat helt och det var först i början av 1950-talet som den återupptogs, främst i Wufeng 五峰, Hefeng 鹤峰县, Changyang 长阳, Enshi 恩施, Yi En 宜恩, Icheon 利川 och Hunan Shihmen 湖南石门.

I och med det ökade välståndet i Kina börjar det komma nya tesorter som är extremt dyra och välproducerade. Ett exempel på detta är Jin Jun Mei eller Gyllene Jun Mei. Teet brukar säljas i små presentförpackningar, främst i de fujanesiska städerna Fuzhou och Xiamen¹. Vanligtvis brukar dessa extremt påkostade teer vara gröna eller oolonger så man kan anta att även de svarta teerna börjar ses som mer än en exportprodukt i Kina. Skall man vara riktigt petig heter teet bara Jun Mei, Jin är benämningen på den finaste kvaliteten (guld) och det finns även en lite sämre som kallas Yin (silver). Teet kallas även Zheng Shan Souchong eller Ursprungligt Berg Souchong vilket kommer av platsen där det odlas².

Teet uppfanns 2005 av en man som heter Liang Junde. Det är en typ av Lapsang Souchong som odlas och produceras i byn Tongmu 桐木 (1) i Wuyi. Nu är det Kina vi talar om så naturligtvis producerar man Jin Jun Mei utanför detta område men detta bör ses som en förfalskning eller åtminstone en kopia. Som material lär man använda vilda teträd som växer 1500 meter över havet¹. Så vitt jag vet finns det inga vilda teträd i Fujian men det är möjligt att man har hittat några förvildade buskar, det har ju producerats te i området i mer än 1000 år. Ännu troligare är nog att detta är ett försäljningsknep.

Detta te som även kallas Chuan Hong eller Chuan Hung 川红工夫茶 är ett av Kinas mest kända svarta teer. Teet är milt och består nästan bara av bladknoppar, något som är ganska ovanligt bland de svarta teerna. Vanligtvis brukar man göra grönt te av dessa och använda de större bladen till det svarta teet.

Teet odlas främst kring Yibin 宜宾 (1) i sydöstra Sichuan och har gjorts så sedan mitten av 1950-talet då det skapades. Produktionen sker i ett ganska stort område söder om Yangtze och inkluderar Yibin 宜宾, Neijiang 内江, Fuling 涪陵, Jiang lag江律 och Chongqing. Tidigast var dock Yibin följt av Wanxian 万县 och Daxian 达县.

Teet har främst exporterats, både till USA, Europa och Ryssland och hade en stor fördel gentemot sina konkurrenter i och med att det kunde skördas tidigt på året och kom därför tidigt ut på marknaden. Förutom detta visade det sig att området var lämpligt för att odla svart te och teet blev snabbt mycket populärt. Från början tillverkades teet för hand men med den ökade efterfrågan gick man över till maskinell produktion. Produktionen har dock varierat kraftigt de senaste 30 åren man arbetar för närvarande för att återställa teets forna rykte och kvalitet.

Detta te förväxlas ofta med Bai Lin Jin Zhen, något som inte är så konstigt eftersom de ser nästan likadana ut och kommer från samma plats, Fuding (1) i norra Fujian. Faktum är att jag tror att producenterna blandar teerna själva. Enligt en av de få butikerna som säljer detta te är detta ett av de mest kända svarta teerna från Fujian och dessutom ett av de äldsta¹. Teet säljs ibland som Tangerine Red Congou.

1. TeaSpring
Det avbildade teet är från TeaSpring skördat 2008 som kostade 4,4 dollar för 25 gram. Betyget gäller detta te.

Zheng He, även kallat Ching Wo är ett av de tre kända svarta teerna från Fujian. Namnet kommer av länet Zhenghe, ett bergsområde norra Fujian vilket täcks av skog och är genomskuret av vattendrag, där teet ursprungligen odlades. Även ”Ching Wo” är namnet på samma län fast på den lokala dialekten. Numera tillverkas en mängd olika teer i Zhenghe, både vitt, grönt, oolong och svart men Zheng He har fått behålla sitt namn.

Te lär ha odlats i Zhenghe i mer än tusen år och under Song-dynastin var området känt för sitt te ”Ya Cha” som var ett tributte till bl.a. Kejsare Huizhong (1082-1135 e.Kr.). Faktum är att området fick sitt namn av kejsaren, tidigare hette det Guanli. Hur länge det svarta teet ha tillverkats är oklart med det skall ha varit en populär exportprodukt under 1840-talet och ett decennium senare 50 000 kg/år. Även om teet var populärt var det inte speciellt känt men trots detta förfalskades det i stor omfattning. 1874 förfinades teet av tehandlare från provinsen Jiangxi och det blev omedelbart ett succé och sedan 1896 har det betraktats som ett av de bästa svarta teerna från Fujian. På grund av krig och oroligheter under den första halvan av 1900-talet föll teet i glömska och det är först de senaste decennierna som teet återfått sin popularitet.

Detta lär vara ett av de äldsta svarta teerna och ett av de första som exporterades till Europa. Jin Zhen är en benämning på den högsta kvalitetsgraden och betyder ”gyllene nål” och innebär i praktiken att man väljer ut det finaste teet från den första skörden. Teet odlas i bergskedjan Taimu i norra Fujian, samma plats som Jin hou hong cha, Bai Hao Yinzhen och Taimu Hairy Needle kommer ifrån.

Teet säljs även som Golden Needle Congou, Bai Lin Jin Zhen Gongfu och Bai Lin Jin Zhen Congou.

Källa: Teaspring