Detta gröna te köpte jag Grace Tea House för några månader sedan. Enligt hemsidan har de fyra kvaliteter, Special Grade, First Grade, Second Grade och Third Grade men jag har inte lyckats lista ut vilket det är jag köpt, allt som står är ”High Mount. Organic Green Tea, 2009 spring harvest”. Grace Tea House hävdar att teet kan sänka feber, bota förgiftningar och mässling men det låter jag vara osagt. En sak är dock säker, det botar inte halsfluss för det har jag testat.

Enligt Grace Tea House odlas teet vid HongXue Cave i TaiMu vilket är ett bergsområde i nordöstra Fujian, känt för sin skönhet. HongXue skall enligt en legend vara födelseplatsen för Taimu, en gudinna som gett berget sitt namn. Samma plats lär även vara födelseplatsen för Bai Hao Yinzhen1. Teet har trevlig form, och har en lite sötaktig smak. Det ända jag har att invända är att det är svårt att särskilja från många andra gröna teer, speciellt som dessa kan kosta betydligt mindre.

¹ Fuding Dongnan White Tea Co., Ltd.

Det här teet fick jag i julklapp men tyvärr vet jag inte mycket mer om det än att det är från Yame. Yame ligger i norra delen av Kyūshū som är den stora ön i södra Japan. Detta område står bara för några procent av Japans totala teproduktion men faktiskt mer än hälften av allt Gyokuro, det exklusiva teet som används för att tillverka ceremonite, odlas här. Teet var förvånansvärt fruktigt och lättdrucket och blev bäst när jag bryggde det med ganska svalt vatten under kort tid.

Drakbrunnste eller Long Jing (Lung Ching) är kinas mest berömda te och ett av de bästa. Ursprungligen odlades det på omkring 300 meters höjd, på ett berg som heter Shifeng Shan(1) 狮峰山 (Lion Peak Mountain) vid Xihu(2) (West Lake), en mycket vacker sjö som ligger i Hangzhou. I och med att teet blev mer och mer populärt utökades området som teet odlades på och idag odlas i stora delar av Kina samt på Taiwan. Under 1950-talet och 1980-talet utökades området för teproduktion kring Xihu och idag finns 168 km² där det te som kallas Xihu Lung Ching odlas. Detta område inkluderar byarna Meijiawu(3) 梅家坞 och Longwu(4). Teet odlades även tidigt i Weng Jia Mountain(5) 翁家山, Yun Qi area(6) 云栖 och Hu Pao(7) 虎跑¹. Det drakbrunste som odlas i dessa byar och i resten av Zhejiang är av lägre kvalitet än det som odlas på Shifeng Shan men då teproducenterna i Meijiawu är duktiga på att marknadsföra sitt te är detta det mest kända.

Kvalitet: GFTGFOP1
Pris: 7 dollar/hg

De gröna teer från Darjeeling som jag drack för fem-tio år sedan var riktigt usla. De har dock blivit betydligt bättre och numera ser de ut, luktar och smakar som vilket annat grönt te som helst. Detta te från Arya är ganska typiskt exempel på ett modernt grönt te från Darjeeling. Tyvärr är det inte särskilt bra, i den här prisklassen finns det hundratals minst lika bra gröna teer från Kina. Vill man ändå ha ett ekologiskt grönt te från Indien kan detta vara ett alternativ.

Som ni kanske märkt håller jag på att ta mig igenom de te teer jag fick från Gröna Teimporten i förra veckan. Några av teerna har varit riktigt bra, några som väntat och Green Jade, lite av en besvikelse. Eftersom jag inte vet riktigt vad det är för ett te, så nöjer jag med att säga att det inte utmärker sig på något sätt utom att det är ekologiskt. Det lär vara av Mao Feng-typ men det är inget man märker något av. Till teets försvar är det ganska billigt.

Yu Huan eller Jade Rings är ett ganska nytt grönt te från Yunnan, första gången jag hörde talas om det var 1998. Det unika utseendet får det genom att enstaka telöv lindas kring små bambupinnar innan de torkar, något som kanske inte påverkar smaken men det ser ju trevligt ut. Utseendet har lett till att det serveras på bröllop i Kina, i alla fall om man får tro de som säljer teet. Yu Huan produceras av flera stora industrier i Yunnan men även i Hunan.

Det te jag testat fick jag från Gröna Teimporten. Smakmässigt är det kanske ingen sensation, lite tunt och rökigt, men formade teerna brukar inte vara något vidare. Fortfarande är det ett hyfsat te som dessutom går att köpa i de flesta bra tebutikerna i landet.

När jag var på Forida's i förra veckan fick jag även ett par små påsar med vad jag misstänker är ungefär samma te som jag skrev om tidigare. Jag vet nästan ingenting om det, mer än att det heter ”De Yu Green Tea” men lovar att återkomma när jag vet mer.

Som ni kanske läst, köpte jag ett mycket trevligt te på Forida's för ett par dagar sedan. Jag vet inte så mycket om det mer än att det är grönt, ekologiskt odlat och från norra Jianxi.

Teet smakar inte så mycket, dels är skotten rysligt små som ni kan se på bilderna och dels är det skördat för 2008. Trots detta är det ett mycket trevligt te som jag lovar att berätta mer om när jag vet lite mer.

Av alla teer är nog Pu-erh det som omgärdas av mest mystik, rykten och rena lögner men det är kanske inte så konstigt eftersom det har en mängd unika egenskaper som skiljer det från alla andra teer.

Pu-erh, vilket även stavas Pu'er, Puer eller Bolay, är ett grönt te som främst odlas och tillverkas i Yunnan. Hur det tillverkas varierar något men löven skall alltid vara av varianten ”Storbladigt Yunnante” eller da ye vilken utanför Kina kallas Camellia sinensis var. Assamica. Ibland kallas även teet ”bredbladigt” p.g.a. sitt utseende. Vad som utmärker denna variant är att de unga bladen och bladknopparna ofta täcks av små fjuniga hår och att de är ovanligt stora. Det sägs även att den kemiska sammansättningen i bladen skiljer sig från andra kinesiska tevarianter men jag har inte lyckats hitta någon trovärdig källa som bekräftar detta. Det är dock inte helt otroligt eftersom detta te, till skillnad från de flesta andra, faktiskt blir bättre av att lagras.