Detta är ett ovanligt te från Hunan som på grund av sitt namn, tallbarr från Anhua, ofta blandas ihop med tallbarrste. Inte förvånande ser telöven ut som små tallbarr med en grågrön färg.

Teet kommer från häradet Anhua 安化县 (1) och odlas i bergsområdet Xuefeng 雪峰山脉 (?). I området finns det långt över hundra bergstoppar som sträcker sig över 1000 meter, gott om floder och vattendrag och naturligtvis en massa regn och dimma, det verkar det finnas överallt där det odlas bra te.

Processen med att ta fram An Hua Song Zhen påbörjades 1959 då man skickade personal till området för att undersöka de lokala teodlingarna och kombinera dessa med moderna produktionsmetoder. Efter fyra år hade man kommit fram till detta te och det blev snabbt populärt. Faktum är att det vann ett pris redan 1962 vilket är ganska förvånande. Under 1980-talet vann det en hel massa priser och även under 1990-talet¹.

Tillverkning 　　

Lao Zhu Da Fang är ett grönt te från Anhui, närmare bestämt trakten kring och i Huangshan (1) 黄山. Detta te säljs under två vanliga namn där Lao Zhu Da Fang 老竹大方 är vanligast i Kina och Ding Gu Da Fang 顶谷大方 verkar vara det vanligast i Europa och Nordamerika. Ibland kan man även köpa det som Valley Peak Da Fang Tea, Zhupu Da Fang och Zhuye Da Fang. Da Fang 大方 är namnet på den buddistmunk som lär skapat detta te i slutet av Song-dynastin (960-1279)¹. Han levde i ett tempel på toppen av berget Laozhuling (2) 老竹岭² där han bjöd besökare på sitt te. Efter hand ökade teets ryktbarhet och besökare skall ha kommit enbart för att pröva det. Bönder i närheten fick ta del av produktionsprocessen och som tack uppkallades teet efter Da Fang. Under Qing-dynastin (1644-1912) var teet så populärt att det blev ett tributte¹.

Lao Zhu Da Fang är ett ovanligt kraftigt grönt te med en gulgrön färg. Bladen är platta och påminner en hel del om Long Jing. Det finns t.o.m. de som hävdar att Long Jing är inspirerat av Lao Zhu Da Fang. Numera är teet mest känt för dess förmåga till viktminskning hos människor.

Detta är ett ganska nytt jasminte te från Meng Ding 蒙顶 i trakten av Chengdu, första gången det producerades var 1991. Namnet skall betyda "Fallande snöflingor på en grön sjö" vilket är rätt passande eftersom jasminbladen, som fortfarande finns kvar i teet, virvlar runt som små snöflingor när man brygger det. Vanligtvis brukar man ta bort jasminbladen från bra jasminte. Ibland säljs även detta te som Gan Lu Piao Xue.

Meng Ding

För bara något år sedan var detta te ganska svårt att få tag på men finns nu att köpa från flera webbutiker. Det betygsatta och avbildade teet köpte jag från http://shop33352773.taobao.com/ som har en tydlig koppling till producenten 仙芝竹尖, ett företag som jag misstänker producerar en stor del av detta te. Fabrikatet heter 仙芝仙尖 och serien 碧潭飘雪.  Priset var 41 yuan för 50 gram vilket är rimligt.

  Källa: Zhongguo Chapu

Jag tänker inte skriva något om Gyokuro, det finns redan mer än tillräckligt skrivet om detta te men jag tänkte visa några bilder på ett paket jag fick från en god vän från Japan. Teet som sådant är kanske inte så märkvärdigt men det visar den otroliga omsorg man lägger på förpackningar och presentation av te i Japan.




Teet är sålt av Ippodo en av de mest kända tebutikerna i Japan.

Källa
http://baike.baidu.com/view/84173.htm
http://www.hudong.com/wiki/%E7%BA%A2%E5%B1%B1%E9%95%87
http://www.hudong.com/wiki/%E7%9F%B3%E5%A4%B4%E5%92%80%E9%95%87

Mer information
http://www.hbtea.cn/
http://www.whchaye.com/
http://www.ywch.cn/

Butiker
http://item.taobao.com/item.htm?id=3111221735
http://item.taobao.com/item.htm?id=6717689800
http://item.taobao.com/item.htm?id=7305823921
http://item.taobao.com/item.htm?id=5328131101

Detta mörka te kommer i huvudsak från Guangxi 廣西. Sitt namn har det fått från platsen där det först odlades, Liu Bao i häradet Cang Wu. Det sägs att detta te har odlats i mer än 200 år, något som man naturligtvis kan ifrågasätta men jag har sett bilder på Liu Bao som är mer än 50 år gammalt. Sedan sent 1950-tal fermenteras detta te i en process som kallas "ou" eller "wo dui" vilken antagligen låg till grund för den snarlika process som används för att tillverka ”ripened pu-erh”¹.

Tillverkningen är ganska komplicerad och sker i många steg. Efter plockningen och nedvissning steks löven i wokpanna för att förhindra oxidering. Efter detta rullas och krossas och får därefter ligga och absorbera den fukt som pressades ur löven. Detta upprepas ytterligare en gång. Dessa tillverkningssteg benämns ibland som oxidering. Efter detta torkas löven tills dess att fuktinnehållet är omkring 10%. De torra löven sorteras och blandas efter olika recept. Avslutningsvis packas och formas löven. Ibland komprimeras de med hjälp av ånga till kakor, tegelte eller "tuos" men det vanligaste är kanske att de först ångas och läggs i bambukorgar. Omkring 25 kg te packas ganska hårt och ställs uppochner i en skyddad miljö för att torka, en process som tar omkring två år. För att torkningen inte skall ske för snabbt händer det att man fuktar löven under lagringstiden.

Det här ett relativt nytt men mycket populärt te från en by som heter Tingxi (2) 汀溪i häradet Jing 泾县 i södra Anhui³. Området där teet odlas och tillverkas har dock producerat te under lång tid och sträcker sig nu över flera berg som alla har ett lämpligt klimat för att producera bra te. Lan Xiang betyder doft från orkidé och härrör från hur teet smakar och doftar. Utseendemässigt är teet långt och smalt och påminner om en nål. Teet kallas även Ting Xi Orchid och Ting Xi Kui³.

Enligt en källa skapades teet av Professor Chen Chuan år 1989 och blev mycket snabbt en populär produkt och vann en mängd olika priser¹. Andra källor anger att teet producerades under stora delar av 1980-talet2. 1987 skall 332 ton Ting Xi Lan Xiang ha tillverkats, något som ökade till over 600 ton 1993 vilket motsvarar 70% av häradets totala teproduktion².

Tillverkning
Tebladen plockas när de är 3 cm långa och består av två små blad och en bladknopp. 100 av dessa små kvistar väger omkring 15 gram. Det finns faktiskt sämre kvalitéer där man plockar upp till fyra löv men dessa ser jag ingen anledning att bry sig om. Bladen tas hem så fort de plockats, ofta på morgonen, och får vissna ner så de klarar de ytterligare produktionsstegen.

Om någon tycker att det är väldigt pretentiöst att jag skriver ut namnen på kinesiska teer och platser på kinesiska så finns det en mycket bra anledning. Det finns nämligen mycket lite information om kinesiskt te på något annat språk än kinesiska och det kinesiska namnet är nödvändigt för att kunna hitta denna information. Ett exempel där detta blir tydligt på detta är detta te. Allt jag har är det transkriberade och översatta namnet vilket är ”arom som fyller rummet” och utifrån detta hittar jag mycket lite information. Man Tang Xiang är namnet en tebutik i Peking med flera websidor t.ex. http://mantangxiang2008.cn.alibaba.com/, http://mtxtea.wangchuangtianxia.cn/ och http://www.mantangxiang.cn/ men jag tror inte denna har något med det aktuella teet att göra.

Man Tang Xiang är ett grönt te från Yunnan, närmare bestämt från berget Jinggu i Simao 思茅. Teet skördas tidigt, redan i mitten av februari. Det tillverkas för hand och steks i het panna under kort tid. För att detta skall vara möjligt steks ovanligt lite löv åt gången och det krävs en hel del skicklighet. Efter stekningen rullas teet för att få sin knytesliknande form som påminner en del om gunpowder. Teet är dock betydligt större, främst för man använder den storbladiga lokala tesorten från Yunnan som råvara¹. Färgen är ganska mörk och smaken söt.

Namnet Gan Lu 甘露 betyder söt dagg och är ett populärt grönt te Sichuan i sydvästra Kina. Just Meng Ding 蒙顶 (1) är benämningen på det Gan Lu som odlas kring berget med samma namn. Lokalt kallas teet Xian Cha vilket betyder de odödligas te. Detta kommer sig av att teet enligt en legend skall ha först odlats av Wu Li Zhen, en legendarisk buddistmunk som uppnådde nirvana¹. Det är väl tveksamt om det finns någon sanning i denna legend men teet har ändå en lång historia. Kinesiska källor brukar ange att detta te odlats i två tusen år, ett inte helt orimligt påstående med tanke på att det var i dessa trakter som man började odla te. Det finns även några mycket gamla tebuskar i trakten.

Tillverkning
För att producera detta te används en lokal varitet, Ming Shan #131². Teet plockas tidigt, ofta innan bladknopparna slagit ut. Efter att ha vissnat ner steks, eller fixeras, bladen i en 140-160 grader varm panna. Vanligtvis tar man fyra hg löv åt gången. Detta medför att fuktinnehållet minskar till 60%. Efter detta knådas och formas löven i samma varma panna får att torkas och få sin form. Detta kräver ett exakt handlag och bestämda handrörelser. När fuktinnehållet är 15-20% sänkt temperaturen i pannan³.

Fu Yao Xian Zhi är ett grönt te från nordöstra Jiangxi, närmare bestämt Fuliang 浮梁县 (1). Det produceras av Floating Yao Xian Zhi Tea Co., ett företag som bildades 1994 utifrån Fuliang tea factory som kom till 1990. Teet skall ha vunnit en guldmedalj på Panama-Pacific International Exposition, något som är ganska överraskande eftersom jag inte hittat några oberoende källor som bekräftar detta. Floating Yao Xian Zhi Tea Co. har dock publicerat en bild på intyget vilket ser äkta ut².

Teet plockas när löven är 2-2,5 cm långa vilket medför att det krävs omkring 40000 knoppar för att få ihop till ett kilo te. Jag vet inte mycket om tillverkningsprocessen mer än att det skall stekas över vedeld, formas för hand och torkas (bakas) försiktigt¹.

Enligt en källa odlas teet på 800 meters höjd³ och de bilder jag sett på odlingarna visar välklippta täta buskrader med enstaka skuggträd. Odlingarna ser ovanligt plana ut med tanke på att det är Jiangxi vi talar om.