Yang Yan Gou Qing är ett grönt te som kommer ifrån ett berg som heter Yang Yan 羊岩 i närheten av Linhai 临海. Även om teet är nästan helt okänt utanför Kina har det vunnit många priser och produktionen är ganska stor, omkring en tiondel av Xi Hu Long Jing¹. Namnet översätts till grön krok vilket stämmer väl med teets utseende. Löven är ganska små och består av en bladknopp tillsammans med ett eller två blad.

Teet odlas på en höjd av 800 meter över havet och den största producenten verkar vara Zhejiang Yangyan Chachang.

1. TeaSpring

Det avbildade teet är av typ Te You vilket skall vara en mycket bra kvalitet. Det är från TeaSpring och skördat 2010. Priset var 9,8 dollar för 25 gram. Betyget gäller detta te.

Mao Jian är benämningen på flera kinesiska teer som har liknande egenskaper, framför allt formen. Som så många andra benämningar har denna förvanskats med åren och teer benämnda Mao Jian kan ha ganska olika former och utseende.

Mao Jian brukar bestå av ganska små, lätt böjda löv med mörkgrön färg och lär ha tillverkats i de norra delarna av Kina under lång tid.

Det mest kända av alla Mao Jian är Xin Yang Mao Jian 信阳毛尖 men det finns även te som enbart kallas Mao Jian, t.ex. detta te från Jinhua (1) i Zhejiang. Jag köpte det från Jing Tea Shop och det enda jag vet om det är att det kommer från en varitet som kallas Ying Shuang.

Det här är ett grönt ekologiskt te som jag köpte på Tekultur. Enligt butikens importör är det ett ekologiskt te från Lu Shan i Zhejiang men det är också det som jag fått reda på om det. Faktum är att det inte finns omnämnt i någon litteratur jag har men det finns ett litet företag i Zhejiang, Green Land Natural & Scientific Products Co, Ltd. som tillverkar ett te med samma namn. Enligt svenska Wikipedia som av någon outgrundlig anledning nämner detta te, skall det tillverkas av samma buskar som Long Jing, något som inte är orimligt eftersom Green Land Natural & Scientific Products i huvudsak producerar Long Jing.

Notera att Lu Shan Yun Wu ibland även kallas Wu Lu men det är inte samma te.

Detta gröna te från Zhejiang förväxlas ofta med An Ji Bai Cha vilket kanske inte är så konstigt. Inte nog med att de har snarlika namn, de odlas dessutom i samma område och ser nästan lika dana ut. Det finns dock flera viktiga skillnader, dels tillverkas de på olika sätt och dels används olika sorters telöv som material.

De torra telöven är raka och platta och tillverkas på ett ganska unikt sätt bl.a. genom bakning. Beskarna som används är Long Jing 43 / Ying Shuang, samma buskar som används för att producera merparten av allt Long Jing². Till skillnad från Long Jing innehåller dock An Ji Bai Pian mycket lite koffein¹.

Förutom sitt te är An Ji känt för sina vackra bambulundar som bl.a. syns i filmen "Crouching tiger and hidden dragon". Teet och bambun växer skyddat från föroreningar och odlas tydligen helt utan bekämpningsmedel. Totalt finns det 45 000 Ha teplantor i An Ji vilka producerar 3300 ton te per år, både An Ji Bai Cha och An Ji Bai Pian¹.

Wu Niu Zao är namnet på ett grönt te från Zhejiang men även en typ av tebuske (kultivar).

Detta te skördas mellan den 25:e februari och 5:e april vilket är extremt tidigt, något som även gett teet sitt namn. Fram till 1988 kallades detta te för Ling Ha Cha men då klassades det som en officiell provinsiell produkt och fick ett nytt namn vilket brukar översättas till "Early Spring Wuniu Longjing"

Wu Niu Zao används till flera olika sorters te, främst gröna men jag har även hört talas om att det används som material i oolonger. Tyvärr har teet fått ett dåligt namn eftersom det ofta används för att tillverka förfalskat Lung Ching.

Teet odlas främst i Wuniu (乌牛镇) (1) som ligger lite norr om Whenzhou. 1994 odlades det te på 80 Ha i området och om man räknar in hela häraden så var arean 533 Ha vilken producerade omkring 60 ton te. 2003 var produktionen 500 ton¹. Teet innehåller ovanligt mycket aminosyror och koffein vilket skall ge påstådda hälsoegenskaper.

Drakbrunnste eller Long Jing (Lung Ching) är kinas mest berömda te och ett av de bästa. Ursprungligen odlades det på omkring 300 meters höjd, på ett berg som heter Shifeng Shan(1) 狮峰山 (Lion Peak Mountain) vid Xihu(2) (West Lake), en mycket vacker sjö som ligger i Hangzhou. I och med att teet blev mer och mer populärt utökades området som teet odlades på och idag odlas i stora delar av Kina samt på Taiwan. Under 1950-talet och 1980-talet utökades området för teproduktion kring Xihu och idag finns 168 km² där det te som kallas Xihu Lung Ching odlas. Detta område inkluderar byarna Meijiawu(3) 梅家坞 och Longwu(4). Teet odlades även tidigt i Weng Jia Mountain(5) 翁家山, Yun Qi area(6) 云栖 och Hu Pao(7) 虎跑¹. Det drakbrunste som odlas i dessa byar och i resten av Zhejiang är av lägre kvalitet än det som odlas på Shifeng Shan men då teproducenterna i Meijiawu är duktiga på att marknadsföra sitt te är detta det mest kända.

Detta te säljs även som Gu Zhu Zi Sun 顾猪 紫笋 eller "Lila bambuskottet" är ett mycket populärt te från Zhejiang som säljs av de flesta bra tebutiker. Namnet kommer troligtvis av teets utseende och färg som påminner en del om små bambuskott. Beroende på skörd och kvalitet kan dock utseendet på detta te skilja sig en hel del åt som ni ser på de två bilderna. Detta är två teer som jag köpt från  i år.

Historia
Under 700-talet lär Lu Yu rest omkring i Guzhu och stött på detta te. Han skall även tagit med sig teet till det kinesiska hovet och det skall ha blivit så uppskattat att det utnämndes till tributte år 775³. Gu Zhu Zi Sun fortsatte att vara ett tributte till Kejsaren i 600 år. När Lu Yu besökte Guzhu såg teet ut som kakor, vilka maldes sönder till ett pulver och vispades, inte olikt det som används i den japanska tecermonin. Först på 1300-talet fick teet sitt nuvarande utseende².

Teet odlas i häradet Chang Xing, Hu Zhou City, Gu Zhu Village (Shui Kou Twon)  och på berget Guzhu omkring 500 meter över havet.

Detta är ett relativt nytt te från berget Tian Mu i An Ji. Teet kallas även An Ji White Tea men trots namnet är detta ett grönt te. Anledningen till namnet är att de färska telöven är nästan helt vita.

Det finns en legendarisk tebuske beskriven i Da Guan Cha Lun som skulle ha helt vita löv. Under 1980-talet fann man en vit tebuske i området An Ji i Zhejiang vilken experter i Kina tror är den buske som omnämndes i boken. Tebusken, som nu benämns "Förfadern till Bai Cha", klonades ganska snart till till en buske som kallas Bai Ye #1 (Vita löv #1) vilken används för kommersiell produktion. En av dessa kommersiella teer är An Ji Bai Cha.

Anledningen till den vita färgen beror på att löven har ovanligt låg koncentration av klorofyll och polyfenoler men innehåller nästan dubbelt så mycket aminosyror som andra gröna teer.¹

¹ TeaSpring