Det finns mycket litet skrivet om detta gröna te från Chongqing men av någon anledning är det ganska enkelt att hitta i Kina. Vanligtvis säljs det i mycket påkostade förpackningar av varierande utseende.

Namnet betyder nålar från Banan. Banan 巴南 (1) är platsen var teet odlas och inte en frukt men av en tillfällighet beskriver det teets utseende ganska väl, möjligtvis med undantag av färgen som är gröngrå. Det odlas på en höjd av 800 meter över havet och på de bilder jag sett är det mycket stora välskötta områden. Teet skall tillverkas av den storbladiga yunnanvariteten, något som bidrar till teets feta och böjda utseende. Det är osäkert hur länge teet har producerats men jag misstänker att det är ganska nytt. Det vann priser 2001 och 2002 så en gissning är att det skapades i slutet av 1900-talet¹.

Den största producenten av detta te verkar vara Chongqing Tea Co., Ltd., och det är fullt möjligt att detta är den enda producenten och även det bolag som tog fram detta te.

Detta är ett Tie Guan Yin 铁观音 som tillverkas av samma kultivar som Wuyi Qi Lan. Teet har troligtvis tillverkats sedan mitten av 1990-talet men som med så många andra teer påstås det ha en mycket lång historia. Som namnet anger odlas det i trakten av Ping He 平和(2). Teet är lättare och mer blommigt än andra Tie Guan Yin men de tillverkas likadant.

Det avbildade och betygsatta teet är tillverkat av 韵兰轩茶业有限公司 eller Yun Xuan Lan Tea Co., Ltd. (översatt namn). Det är ett litet företag som bildades 2009 och har färre än 50 personer anställda. Fabriken ligger i Longhai City (1) inte långt ifrån Xiamen.

Teet skall vara av god kvalitet och är skördat våren 2011. Det var ganska billigt omkring 70 Yuan för 250 gram men överraskande bra. Jag köpte teet från en kinesisk webbutik.

Detta är ett av många relativt populära kinesiska teer fram till för ett år sedan inte omnämns i någon icke-kinesisk litteratur. I juni 2011 vann det dock en guldmedalj på Tea Expo och det skulle inte förvåna mig om någon kommer importera det snart. Teet kommer från berget Siming 四明 (2) nära Yuyao 余姚 (1) i nordöstra Zhejiang, en plats som tydligen skall vara känd för sina många vattenfall där några har en fri fallhöjd på mer än 10 meter.

Teet odlas på en höjd av 400 meter över havet vilket är ganska lågt med tanke på ett det är ett av Kinas kanske 100 mest kända teer vilka brukar odlas på betydligt högre höjd. Kring odlingarna lär det finnas bambulundar, en mängd vattendrag och naturliga dammar vilka skapar ett fuktigt och dimmigt klimat. Te från detta område skall ha en lång historia och det skall bl.a. vara omnämnt i Lu Yu's mästerverk. Ingen kunskap om dessa tidiga teer finns kvar och Pu Bu Xian Ming skapades först 1979.

Teet består av två blad och en bladknopp och efter det plockats och troligtvis vissnat ner fixeras det i en het panna för att sedan formas och torkas.

Detta oolong från Fujian säljs under flera namn t.ex. den gyllene bergamotten 金佛手, citruste (i olika varianter t.ex. 金佛手), Buddha's Hand, och Yong Chun Buddha's Hand. Anledningen till dessa namn är att telövens som används för att tillverka detta te liknar de från citrusväxterna Bergamott eller Citrus medica var. Sarcodactylis vilken kallas Buddha's Hand på engelska.

Teet kommer ursprungligen från några byar i häradet Yong Chun 永春 (1) t.ex. Sukeng 苏坑 (2) där det fortfarande tillverkas 600-900 meter över havet. Tesorten som används för att producera detta te finns i två varianter men de har båda ovanligt stora ovala blad. Det färdiga teet är hårt rullat , grönt och påminner en hel del om oolongerna från Anxi. Den totala produktionen är omkring 4000 ton som odlas på en yta av 4000 hektar.

Som namnet tydligt anger kommer detta te från Guilin 桂林 (1), en stad i södra Kina känd för sitt spektakulära landskap. Teet skapades i början av 1980-talet på det lokala teforskningsintitutet 茶研所 som ligger beläget vid foten av Yaoshan 尧山 (2) där det även odlas. Teet vann flera priser i slutet av 1980-talet och början på 1990-talet.

Det finaste teet plockas från början av mars till Qingming men det produceras även Gui Lin Mao Jian senare på året. Området är varmt och fuktigt och odlingarna sträcker sig bara 300 meter över havet vilket är ovanligt lågt för att vara ett av Kinas mer kända teer. Efter teet plockats får det vissna ner i skydd från solen i tre till sex timmar vilket är ovanligt länge. Efter detta steks det i en het panna, omkring ett halvt kilo åt gången. Efter stekningen rullas och formas teet med lätt handlag i en lite svalare panna. Denna process tar lite längre tid än den första stekningen. Avslutningsvis torkas teet i lite lägre temperatur. Teet värms omväxlande i pannan i någon minut för att sedan få svalna. Under tiden är pannan svalare och svalare och tiden längre. När fuktinnehållet är omkring 6% är teet i princip färdigt. För att förstärka smaken värms teet sedan ytterligare en gång till omkring 100 grader, något som är mycket ovanligt för ett grönt te.

Zheng He, även kallat Zheng He Jin Zhen 政和工夫 och Ching Wo, är ett av de tre kända svarta teerna från Fujian. Namnet kommer av länet Zhenghe 政和 (1), ett bergsområde norra Fujian vilket täcks av skog och är genomskuret av vattendrag, där teet ursprungligen odlades. Även ”Ching Wo” är namnet på samma län fast på den lokala dialekten. Numera tillverkas en mängd olika teer i Zhenghe, både vitt, grönt, oolong och svart men Zheng He har fått behålla sitt namn.

Te lär ha odlats i Zhenghe i mer än tusen år och under Song-dynastin var området känt för sitt te ”Ya Cha” som var ett tributte till bl.a. Kejsare Huizhong (1082-1135 e.Kr.). Faktum är att området fick sitt namn av kejsaren, tidigare hette det Guanli. Hur länge det svarta teet ha tillverkats är oklart med det skall ha varit en populär exportprodukt under 1840-talet och ett decennium senare 50 000 kg/år. Även om teet var populärt var det inte speciellt känt men trots detta förfalskades det i stor omfattning. 1874 förfinades teet av tehandlare från provinsen Jiangxi och det blev omedelbart ett succé och sedan 1896 har det betraktats som ett av de bästa svarta teerna från Fujian. På grund av krig och oroligheter under den första halvan av 1900-talet föll teet i glömska och det är först de senaste decennierna som teet återfått sin popularitet.

Detta te har fått sitt namn från häradet Shangrao 上饶县 (1), ett område som är känt för sina många vackra platser. Det har odlats te under lång tid här, redan under Tang-dynastin (618–907) skrev poeten Meng Jiao om det. Just Shang Rao Bai Mei har dock inte speciellt lång historia. Det skapades 1983 av Wang Shi Qi Lu i ett försök att återskapa de klassiska teerna från området utifrån lokala variteter. Det var först 1995 som det blev känt i Kina då det vann en större utmärkelse. Sorten är snabbväxande med långa ludna blad med en blek färg.

Detta är ett ovanligt te från Hunan som på grund av sitt namn, tallbarr från Anhua, ofta blandas ihop med tallbarrste. Inte förvånande ser telöven ut som små tallbarr med en grågrön färg.

Teet kommer från häradet Anhua 安化县 (1) och odlas i bergsområdet Xuefeng 雪峰山脉 (?). I området finns det långt över hundra bergstoppar som sträcker sig över 1000 meter, gott om floder och vattendrag och naturligtvis en massa regn och dimma, det verkar det finnas överallt där det odlas bra te.

Processen med att ta fram An Hua Song Zhen påbörjades 1959 då man skickade personal till området för att undersöka de lokala teodlingarna och kombinera dessa med moderna produktionsmetoder. Efter fyra år hade man kommit fram till detta te och det blev snabbt populärt. Faktum är att det vann ett pris redan 1962 vilket är ganska förvånande. Under 1980-talet vann det en hel massa priser och även under 1990-talet¹.

Tillverkning 　　

Lao Zhu Da Fang är ett grönt te från Anhui, närmare bestämt trakten kring och i Huangshan (1) 黄山. Detta te säljs under två vanliga namn där Lao Zhu Da Fang 老竹大方 är vanligast i Kina och Ding Gu Da Fang 顶谷大方 verkar vara det vanligast i Europa och Nordamerika. Ibland kan man även köpa det som Valley Peak Da Fang Tea, Zhupu Da Fang och Zhuye Da Fang. Da Fang 大方 är namnet på den buddistmunk som lär skapat detta te i slutet av Song-dynastin (960-1279)¹. Han levde i ett tempel på toppen av berget Laozhuling (2) 老竹岭² där han bjöd besökare på sitt te. Efter hand ökade teets ryktbarhet och besökare skall ha kommit enbart för att pröva det. Bönder i närheten fick ta del av produktionsprocessen och som tack uppkallades teet efter Da Fang. Under Qing-dynastin (1644-1912) var teet så populärt att det blev ett tributte¹.

Lao Zhu Da Fang är ett ovanligt kraftigt grönt te med en gulgrön färg. Bladen är platta och påminner en hel del om Long Jing. Det finns t.o.m. de som hävdar att Long Jing är inspirerat av Lao Zhu Da Fang. Numera är teet mest känt för dess förmåga till viktminskning hos människor.

Detta är ett ganska nytt jasminte te från Meng Ding 蒙顶 i trakten av Chengdu, första gången det producerades var 1991. Namnet skall betyda "Fallande snöflingor på en grön sjö" vilket är rätt passande eftersom jasminbladen, som fortfarande finns kvar i teet, virvlar runt som små snöflingor när man brygger det. Vanligtvis brukar man ta bort jasminbladen från bra jasminte. Ibland säljs även detta te som Gan Lu Piao Xue.

För bara något år sedan var detta te ganska svårt att få tag på men finns nu att köpa från flera webbutiker. Det betygsatta och avbildade teet köpte jag från http://shop33352773.taobao.com/ som har en tydlig koppling till producenten 仙芝竹尖, ett företag som jag misstänker producerar en stor del av detta te. Fabrikatet heter 仙芝仙尖 och serien 碧潭飘雪.  Priset var 41 yuan för 50 gram vilket är rimligt.

  Källa: Zhongguo Chapu