Det finns precis hur många sorters tekannor som helst och dessutom i alla storlekar, former och material. Att välja en är snudd på omöjligt men det här är mina tips:
Själv använder jag i huvudsak två tekannor, dels en ”Original Suffolk Teapot”, från Henry Watson och dels en gammal ”Assam” med plastlock från Bodum. Den första kannan är utmärkt för svarta och smaksatta teer eftersom den inte tar åt sig någon smak och den andra är i glas och har en listig sil som tillåter löven att vara kvar i kannan utan ha komma i kontakt med vattnet. Fördelen med tekannor i glas är att man kan se färgen på teet.
En gaiwan, även kallad Gaibei (蓋杯) eller Juzhong (焗盅) är en liten tekopp med fat och lock. Dessa koppar skall först ha uppfunnits i Kina under Ming-dynastin (1368 till 1644 e.Kr.)1 men detta är jag skeptisk till, främst därför jag inte sett några Gaiwaner äldre än sent 1800-tal, varken hos antikhandlare eller på museum.
Gaiwaner används främst i Taiwan och sydöstra Kina och då i huvudsak till teer men svag smak som gröna och vita. Teet bryggs och dricks direkt ur gaiwanen och locket används för att sila bort telöven. Locken, som är helt runda, i kombination med de lite sluttande väggarna på gaiwanen gör att man kan ändra storleken på hålet man dricker ur beroende på hur stora telöven är. Ibland används även gaiwaner för att brygga oolonger men då fungerar de mer som vanliga tekannor och det färdiga teet hälls över i mindre koppar.
De finaste gaiwanerna tillverkas på Taiwan men det tillverkas även utmärkta i Yixing och runt om i Kina. Vanligtvis är de i porslin med de finns även i keramik och glas.
Personligen har jag svårt för dessa koppar. De är lite för vingliga och svåranvända för min smak och eftersom löven simmar kring i teet tills dess att man dricker det brukar man få välja mellan att bränna sig eller att teet blir bittert för att ha dragit för länge. Som väl är börjar det komma alternativ. Dels finns det modeller med små öron så man inte bränner sig lika enkelt och dels finns det modeller med lösa eller fasta silar som gör dem lättare att använda.
Dubbelmantlat glas måste vara en av de bästa produkter som kommit de senaste åren. Fördelen med dessa isolerande glaskonstruktioner är att man slipper bränna sig, att teet håller sig varmt längre och de är genomskinliga så man kan se teet. Visserligen finns det fantastiskt vackra koppar och kannor i alla möjliga material men just glas har den fördelen att det framhäver just teet och inget annat. Det finns kanske ett halvdussin tillverkare av dubbelmantlat glas och jag har testat två, Bodum och Eilong.
Bodum
Bodum tillverkar både tekannor och muggar. Muggarna är tänkta för alla typer av varma drycker och det finns flera sorter som passar för just te. Den trevligaste av alla Bodums muggar jag har hittat är Canteen. Denna mugg kommer i en mängd olika former och storlekar och kan även fås med öra. Den första generationen var väldigt slät och trevlig men hade tydligen problem med den inneslutna luften vilket kunde få glaset att spricka. På grund av detta har man nu satt in en liten silikonventil och samtidigt passat på att trycka en massa reklam i botten på glaset som jag tycker är ganska störande. Bodum har även andra muggar, t.ex. två sorter med matchande tesilar som jag tycker ser väldigt trevliga ut.


Eilong
Förutom vanliga vattenfilter finns det speciella produkter som är tänkta att rena tevatten från föroreningar och ge ett godare te. Naturligtvis påverkar vattnetkvaliteten det färdiga teet men oftast har vi så bra vatten i Sverige att det inte har någon större betydelse.
En produkt som jag testat är några porösa stenar jag köpte från en tebutik i Hong Kong för en massa år sedan. Tanken är att de skall ligga i kärlet man kokar tevattnet i och på så sätt dra åt sig läskiga saker. Tyvärr har jag har aldrig märkt någon skillnad och dessutom känns det obehagligt att ha stenar i elektriska vattenkokare.
Den andra produkten jag testat är träkol av bambu. Dessa bitar skall förutom att kunna rena vatten även ta bort oönskad doft och fukt från te man lagrar. Jag har inte märkt att vattnet blivit bättre men jag har lagt ner bitar i olika teburkar för att se om det har någon effekt över längre tid. Jag återkommer med en rapport när jag vet mer.
Som jag skrev innan sommaren dog min vattenkokare efter bara ett år. Eftersom jag var väldigt nöjd med den, bortsett ifrån att man brände sig på höljet och att den dödade mina 10 A säkringar, har jag lagt ner en hel del tid på att hitta något bättre. Mina krav var (i fallande ordning):
De två första kraven diskkvalificerar förvånansvärt många produkter. Det är få butiker i USA och Asien som skickar hushållsapparater till Sverige och även om jag har en stor kloss till omformare som driver en amerikansk köksmaskin är jag osäker på om den skulle klara närmare 3 kW.
Min absoluta dröm hade varit en maskin automatiskt fyllde sig med vatten, värmde det till given temperatur, hällde ner det i en behållare med telöv och sedan ner i en tekanna. Allt skulle naturligtvis ske en liten stund innan den väckte mig på morgonen. Någon sådan maskin har jag inte hittat men det finns några som klarar delar av uppgiften.
Zarafina Tea maker
I min jakt på en ny vattenkokare hittade jag denna, patenterad i Birmingham 1902. Den är tillverkad i koppar och mässing och helt automatisk. När väckarklockan ringer tänds en tändsticka mot ett sandpapper vilken tänder en brännare under vattenkokaren. När väl vattnet kokar gör ångtrycket att vattenkokaren tippar och fyller tekannan och som en avslutning på det hela kvävs brännaren. Tänk bara om det kunde tillverkas något liknande idag.
För att hålla sig färskt bör te förvaras ganska svalt, mörkt och utom "dofthåll" från något som kan påverka smaken. Jag brukar ha någon form av burk eller ask med tätslutande lock, gärna i trä. Egentligen borde burken inte vara större än nödvändgt men jag tycker om att kunna få ner en hand så man kan ta upp telöven utan att behöva använda en sked.
Skall teet lagras under lång tid är keramikbehållare från t.ex. Yixing lämpliga. Dessa låter smaken hos teet utvecklas samtidigt som de håller teet torrt. För säkerhets skull kan man lägga bambukol i botten av behållaren och försegla öppningen. 

Caddies
Caddy är det engelska namnet för en behållare för te och kommer malajiskans "kati" vilket är en viktenhet vilken motsvarar ungefär ett halvt kilo. Namnet användes först på porslins- och terrakottabehållare fyllda med te vilka importerades från Kina och Japan.
Nya kommentarer
1 dag 10 tim gammalt
1 dag 10 tim gammalt
2 dagar 21 tim gammalt
3 dagar 20 tim gammalt
3 veckor 6 dagar gammalt
6 veckor 1 dag gammalt
10 veckor 4 dagar gammalt
10 veckor 6 dagar gammalt
16 veckor 3 dagar gammalt
16 veckor 6 dagar gammalt